Näst sista dagen på året 2009... mycket har hänt, det har varit ett jobbigt år, mycket motgångar, men hoppet har funnits där hela tiden trots att man ibland bara velat dra täcket över huvudet. Mios första tid i livet såg mörk ut och läkarna sa att han kanske inte ens skulle klara första helgen, men ack så fel dom hade! Efter evig väntan, många prover, milslånga vandringar i Astrid Lindgrens korridorer, floder av tårar, hat, glädje, skratt och kärlek så kom vi äntligen hem till Gotland, det tog "bara" tre månader. Nu är vi snart hemma på riktigt, HEMMA!! Borta är verkligen inte bra, hemma är BÄST...

Detta år har tagit på krafterna, tärt på familjen och gnagt sig ända in på benen...men hur djävligt det än är så kommer man tillbaka, på ett eller annat sätt, man blir nog inte som man var, men rätt nära ändå.

Tur att man har någon att hålla sig i när stormen river som värst och man tror att man ska blåsa bort! TACK till hela min familj och Olas familj och alla våra vänner som alltid ställer upp i vått och torrt! TACK även till personalen på Karolinska sjukhuset och till personalen på Visby lasarett!

2009 var ett jobbigt år, men som mot slutet ändå ser ut att ljusna...

Stor kram till ALLA!

(Nu är nästa allt fixat så att Mio ska få komma hem, F-kassan har beslutat att vi ska få assistans hjälp 22,5 timma/dygn. Vi har skrivit avtal med en assistansfirma och påbörjat sökande efter assistenter, så om någon känner någon som är intresserad av att jobba med Mio så hör gärna av er till mig!=)