I fredags var det dock inte så kul, vi åkte ner med honom efter att vi sett klart Let´s Dance och när vi sagt gonatt och skulle åka igen så blev han sååååå ledsen, han bara skrek och skrek tills han var så trött att han bara somnade helt utmattad...inte så lätt att åka hem då ska jag säga, men jag ringde ner för att kolla läget när vi kom hem och då sov han gott. Det gör ont i mammas hjärta av dessa slitningar fram och tillbaka!
I lördags var vi "lediga" hela dagen, vilket innebär att vi kan komma och gå som vi vill. Ola var på domarläger med övernattning så jag och Molly passade på att gå på bio, syrran och hennes lilla Kalle var också med och vi såg Prinsessan och grodan (känns som det snart är dax för en vanlig film, senaste filmerna jag sett är Ice Age, Alvin och gänget och nu Prinsessan och grodan!!) Men det var en mysig film och mysigt sällskap, efter bion blev det en sväng till Mc Donalds och sen tillbringade vi kvällen hos Mio. Det var på eftermiddagen när vi kom ner som jag fick svaret på varför Mio varit så ledsen kvällen innan, ena anledningen var säkert att han är mer medveten om att vi lämnar honom, men nu hade han även fått en ny tand och det gjorde säkert apont. Han blev lika ledsen när vi var där på lördagen, men då visste vi ju varför så han fick en alvedon och sen somnade han klockan åtta och jag och Molly kunde lugnt och tryggt lämna honom för att åka hem och kolla på melodifestivalen. Det var kändes att Ola inte var hemma, allt blev liksom lite jobbigare...men skönt för honom att komma iväg lite, även fast det bara var till Fårösund=)
På söndagen bestämde jag mig för att hämta Mio trots att Ola inte var hemma, jag fick hjälp av mamma och hon körde bilen så att jag kunde sitta bak med lillskrutten. Han gillar att åka bil och det hade säkert gått bra att köra själv, men eftersom bilbarnstolen sitter bak och vi alltid är två när vi åker med Mio så tog jag det säkra för det osäkra. Vi åkte direkt hem till syster Sanna som bjöd på Afternoon Tea, det blev scones och massa smarriga bakverk. Vår assistent Kenneth som hade nattpasset på sjukhuset den kvällen kom hem till oss istället så att Mio kunde sova hemma även den natten, gick bra denna gång också! På måndagen fortsatte byggandet av vårt nya rum och i dag blev det klart=) Eller inte riktigt klart, för nu ska det "bara" målas och så ska några lister upp... Snyggt blir det i alla fall och snart kan vi möblera nya tv-hörnan och få hem nya soffan=)
I dag har vi haft vår andra intervju, en supergullig tjej som jag verkligen tror på, hoppas det blir bra. I morgon har vi en intervju till, om nu dessa personer passar oss och vi passar dom så kanske det snart blir aktuellt att Mio FLYTTAR hem!!! Skulle ju inte vara så dumt efter snart 10 månader på sjukhus...Nu försöker vi få nattpersonal klar till att börja med sen får vi se hur vi ska göra på dagarna, svårt att planera när och hur man vill ha ett schema...vi har i alla fall en drös med ansökningar att gå igenom, kul att så många är intresserade av att vara Mios assistent. Jag skulle ljuga om jag sa att allt känns ok, för det gör det inte...det är mysko att någon ska vara hemma hos en på nätterna, men man är ju van vid det här laget att han massa folk omkring sig så det ska nog inte vara några problem. Har vi något val? Svar: NEJ!
Det har gått så där med att ta bort masken dom senaste dagarna, Mio har liksom inte varit upplagd för några större utsvävningar med tanke på nya tanden som är på gång (tror det är en till framtand som är på g nu) samt att vi varit ute och farit var och varannan dag. Men vi har börjat ta bort övervaket som visar puls och syresättning, man blir ju lite skadad av att kolla på alla siffror hela tiden i stället för att kolla på Mio, man ser ju faktiskt på honom om han mår dåligt. Skönt med en sak mindre att bära omkring på också. Självklart kollar vi ju värdena med jämna mellanrum ändå för att vara på den säkra sidan. I veckan har Mio testat Mollys gamla gåstol, han sitter rätt bra i den och det verkade som om han tyckte att det var ganska skoj. Det är lite nytt för honom att känna något under fötterna, men vi såg i alla fall att han försökte trampa runt lite. Man måste ju ÖVA för att bli starkare!!
Så var det OS igen, dom som känner mig väl vet att jag absolut inte är något sportfan och jag har ingen koll på vem som åker eller spelar vad. Vännernas statusrader på Facebook håller mig väl uppdaterad med vad som händer i OS världen... Jag ber om ursäkt för mitt bristande intresse av sport när jag i går var tvungen att fråga Ola, vem f*n är Ferry? Ola som till min motsatts är en av de mest sportintresserade personer jag känner kan sappa mellan tre kanaler samtidigt för att inte missa en sekund av OS. Vissa grenar är inte värda att kallas sport ens, för att nämna någon så säger jag bara...curling?!...någon uttråkad hemmafru kastade sitt strykjärn och sopade lite med kvasten och vipps så blev det en OS gren. Men för att minimera risken att bli kallad för den där tråken som dissar OS så ok, visst...det är kul om Sverige tar ett guld eller två;)
Nu väntar vi bara på att all snö ska försvinner så det kan bli vår, skulle kännas lite lättare att dra runt vardagen då.
Kram och gonatt!
