Flyt till oflyt IGEN och trista saker och ting...

Gick upp kl 05.00 och kärnade smör, efter det så bakade jag 10 limpor...en av varje sort. Sen städade jag hela huset och tvättade alla kläder samt lät dom torka ute på, för då doftar dom så gott. En timma senare var allt klart och skinande rent och det doftade nybakat bröd i hela huset, då väckte jag hela familjen och vi åt en lång frukost tillsammans=) Ääää neeej, det gjorde jag ju inte alls!! Klockan ringde 07.50 och jag släpade min stela kropp ner för trappan och lade mig bredvid Mio i hans säng och kollade på tv!

Skulle kunna skriva ett fult ord som beskriver min dag, men det ska jag låta bli...tänker på er med känsliga öron;)
Det är bara det att vissa människor är så låga i sina uttryck att man bara blir så matt, tråkiga påhopp om ditten och datten, som om man inte hade nog med allt som det är!? När man lever som vi gör med ett barn som behöver extra allt och mycket av det mesta så tar det mycket på ens energi, man blir trött och kan till och med periodvis bli lite deprimerad och om man då lägger till att man aldrig är bara familjen, utan att vi även alltid har en assistent som är här, (vilket vi givetvis uppskattar för utan assistent så får vi inte sova om nätterna) så hoppas man kanske på lite förståelse om att man inte alltid kan vara på topp!? Eller? säg till mig någon om jag är ute och cyklar eller plockar blåbär i hallonskogen!
Ska inte gå in mer på detta för då vet man aldrig vad som kan hända... Det är bara synd att människor kan vara så trångsynta och inte se hur mycket man ställer upp och hur mycket man kämpar för att få allt att gå runt, hur mycket man bryr sig och försöker, trots att man har upp över öronen själv...det skulle i alla fall inte jag kalla för att man bara tänker på sig själv!

Men om det inte vore struligt nog så har dagens besked gjort det än mer struligt, varför kan inget bara gå lätt och smidigt?! Det är inte så lätt att få allt att gå ihop, man får dåligt samvete för allt...jag försöker göra allt jag kan och orkar för att Mio ska få göra så mycket som möjligt samt så många varierande saker det går om dagarna, men det blir svårare och svårare ju större han blir. Han vill vara sysselsatt hela tiden och man märker att han blir frustrerad över att han inte kan förflytta sig själv, men det är bara vad jag tror...men när han ser alla barn på dagis som går/springer omkring så blir han alltid först uppspelt som sen övergår till gnäll...
Då blir man såklart lite ledsen när man tänker på att det kanske är det han blir lite gnällig över)= Så det är därför man försöker med allt för att ständigt hålla honom sysselsatt med något, att bara ligga i vagnen när vi är ute och pysslar i trädgården är lite lika tillfredsställande som när han var mindre, det är ju nu i Mios ålder som man är som mest nyfiken och har extra mycket spring i benen! Så vad gör man? Att Mio ska börja på dagis är ju helt klart, så det får vi börja planera för. Det finns ju en gräns för hur mycket man orkar hålla på också, en tvååring som kan springa omkring sysselsätter sig därmed på egen hand, medan man med Mio måste vara hans ben och försöka hitta på roliga saker som han kan göra.

Kommer att bli lättare när sommaren kommer på riktigt och vi får in någon riktigt guldkorn till assistent (inte att förglömma att vi redan i dag har två guldkorn till assistenter samt en som är mammaledig=) som kan vara här någon dag i veckan och baaaaara leka med Mio, för om jag ska vara ärlig så orkar jag inte leka varje dag...och jag tror inte (trots att Mio är väldens mammigaste just nu=) Mio tycker det är så kul att leka med mig hela tiden heller...
Jag ser andra barn med särskilda behov samt läser bloggar som handlar om barn med särskilda behov och då kommer mitt jävla dåliga samvete IGEN!! Vad gör jag för fel? Borde jag göra så här? Borde jag göra ännu mer? Ska jag kolla runt på massa sidor för handikappade barn och själv hitta massa hjälpmedel som kanske är jättebra för Mio?? Jag VET inte vad jag ska göra!! Mio har ett ståskal som han borde vara uppe i minst en gång om dagen...men jag kan ärligt säga att det händer inte så ofta att han är i det ståskalet, och det är för att jag inte orkar hålla på med det varje dag samt att vi oftast väljer att göra något annat, är det kanske fel? Kommer Mio att bli ännu krokigare i sin rygg om han inte är i det är osköna (enligt Mio) skalet varje dag??
Som ni kan läsa så är jag lite lätt frustrerad över det mesta, assistenter slutar till höger och vänster, dock pga helt naturliga skäl så som graviditeter, flytt mm...men visst kan man kalla det för oflyt!

Nu är det snart sommar och med endast två assistenter så kan man inte göra några större utsvävningar... Vi vill ha FLYT nu, så vi ber lite grann till gud och Jesus också för den delen (han måste väl ändå också ha något att säga till om!?;) nu när vi ändå är där, för att dom intervjuer som är inbokade kommer att gå strålande bra och att dom älskar oss och vi dom=) För den annonsen som vi lade ut på Platsbanken gjorde susen och har resulterat i ett gäng ansökningar=)

Nu ska jag skriva om lite roliga saker, andra bra saker som kan underlätta och göra dagarna lite bättre/roligare:

1. Poolen packas upp och vi inväntar en stor markis som ska placeras utanför Mios rum, han har rum med utgång till uteplatsen på husets baksida, så där blir det "pool område"=) Perfekt att kunna bada hemma med barnen eftersom vi kanske inte kan åka till stranden precis den dag Mollan vill, så då kan hon bada hemma när som!

2. Gungställning ska införskaffas, Molly älskar att gunga och Mio har precis upptäckt hur skoj det är med gungor, så det blir nog sucsé!!

3. Kanske ingen kul grej för ungarna, men en bra grej är att vi beställt solskydd till alla sovrumsfönster i huset samt lamellgardiner till det yberstora fönstret uppe. Solskydden jag pratar om är en plissé gardin som sitter i en ram runt fönstret, en vit/mörkläggande historia som man bara drar ner och då blir det mörkt, svalt och natt för dom små som tror klockan är dag bara för det är ljust ute=) Och bor man då i ett hus byggt av betongblock som inte gör annat än samlar på sig värme + att solen gassar här från morgon till kväll så är denna lösning en gudagåva...eller gåva och gåva, jag skattade inte direkt när jag såg fakturan!!!! Men jag läääängtar tills alla dessa prylar är på plats, då kommer man att sova gott och svalt=)

4. Funderar även på en sandlåda, såg en smart lösning där man sågat ur ett hål i trädäcket och lagt plast under och sen fyllt på med sand, perfekt tyckte jag...ääääh, nej sa han som tror han är mannen i huset, men jag ska nog få min vilja igenom...brukar funka;)

5. Punkt fem är helt fri för den som har någon mer bra idé för att göra Mios dagar ännu roligare, och Mollys också för den delen!

Nu MÅSTE jag sova för jag ska gå med Molly till dagis innan assistenten går hem, vanligtvis är det Ola som följer till dagis, men Ola har annat för sig i morgon bitti...han ska köra upp för motorcykelkort!=) Good Luck honey!!

Kram Lotta

Och så var dom bara två...

...assistenterna alltså!! Nu har ännu en assistent slutat, eller blivit sjukskriven rättare sagt. Önskar att man kunde fått lite mer framförhållning bara!

Så nu är vi ännu mer angelägna till att hitta 2 nya assistenter!

/Lotta

Vi söker fortfarande...

..efter assistenter till våran lilla Rockstar! Sökes: två assistenter för dag och natt -tjänst!!

Det finns en tjänst ute på platsbanken just nu och som behöver tillsättas snarast!! Denna tjänst avser dag/natt 50%(mestadels dag)

Med den här spellevinken har man aldrig tråkigt!;)

Så sök NU!! Maila mig charlotte.pettersson@comhem.se eller gå in och kolla annonsen på Platsbanken!

Kram till alla...

Vi skippar det och går vidare...

Förra veckan var en flopp som heter duga, så vi skippar den veckan med allt vad det innebar och går helt enkelt vidare! Nu väntar vi på en ny tid för operation av knapp...

I stället går vi direkt på vår/sommar och hänger hellre på lekparken och gungar än sitter på nåt tråkigt sjukhus och väntar på knappar som aldrig kommer!

I dag vidgade vi våra vyer och testade lekplatsen lite längre bort, gungan var superkul tyckte Mio...mamma tyckte den borde ha haft lite högre stöd för ryggen, men trots att Mio kan sitta upp så vill han gärna kasta sig bakåt. och sen är det ju härligt med både sol och vind i ansiktet=)

Molly tyckte, förutom själva lekplatsen att det bästa var när vi fikade (och delade på ett helt paket Ballerina kex=) ...psst, säg inget till pappa! Pappa var för övrigt och dömde fotboll en bit bort, så vi passade på att kolla in hans talanger på vägen hem, såg bra ut och visselpipan och dom färgade korten verkade fungera alldeles utmärkt!=)

Puss och godnatt!

Japp flytet lyste först med sin frånvaro, sen blev det lite bättre...

Nu är vi på plats på ALB (Astrid Lindgrens Barnsjukhus) på avdelningen för andningsregistrering. Men på väg från båten i dag blev Mio lite risig, som vanligt från ingen stans så blev han hostig och ville bara sova, så han sov hela vägen från Nynäs till Bålsta där vi skulle träffa våra vänner och ta en fika och hämta upp Fatboyn som dom fixat åt oss=) Sen fortsatte han sova och var inte på topp alls. Jag tog en temp som visade 40.5, inte så bra med tanke på vad vi ska göra här uppe på sjukhuset!! Lite febernedsättande sen var han lite piggare och ville snacka och leka lite, men sen somnade han i bilen tillbaka till sjukhuset igen och när vi var framme så togs en ny temp som visade 39.2, lite bättre m a o men långt från bra att ha när man ska operera dig om två dagar...

Vi gick som planerat ner till andningsreggen för att vi vill få veta hur Mio andas på natten och om det är några inställningar som ska ställas om på hans maskin, vi har aldrig gjort en sån så det kan vara läge nu samt att det är intressant för narkosen att kolla på i morgon inför op. Men när vi kom hit så sa dom nej, dom ville inte göra testet om han hade feber...OMG säger jag bara, jag höll på att gå upp i atomer. Här har vi rest från Gotland för att göra alla dessa tester samt op så ska det falla för feberns skull. Vi lyckades övertala dom att ändå börja testa när Mio somnat och se vad det ger för resultat, om det inte ser bra ut under natten så får dom väl avbryta. Så nu ligger Mio i rummet intill vårat med massa band runt magen och ploppar och koppar över allt...lilla plutten, han är så rädd för sjukhuspersonal så han höll krampaktigt min hand och vägrade släppa taget när jag skulle gå in till Mollan som ropade på mig. Då tänkte jag på att man kanske skulle ta och klona sig!? Men sen kom jag ju på att barnen har en pappa också, så då blev jag lugn;) Klart vi turas om, man måste ju tänka på kompissolen som Molly säger!

Nu sussar i alla fall Mio och vi hoppas han sover hela natten så vi får ut något bra av detta test.
Vi behöver bara gå upp i natt om Mio blir ledsen eller nåt, annars ska vi försöka sova denna natt för sen blir det nog varannan natt när vi kommer till den andra avdelningen.

Vi får se vad som säger i morgon, det är väl narkosläkaren som har sista ordet gällande om det blir någon op eller inte. Har man feber eller är förkyld så tror jag inte att dom söver. Vi får se helt enkelt.

Trots att vi inte varit här på väldigt länge så blev det för jobbigt för mig bara vi kom in i hissen, då kom tårarna och alla minnen från när vi var här när Mio föddes. Sen fick vi gå den låååååånga korridoren som vi gick varje dag, fram och tillbaka mellan Neo och föräldravåningen. Det var exakt den här tiden för två år sedan, det var det året då vi missade våren...jag flögs hit med helikoptern med Mio i magen och då var det april och gråruskigt väder, när jag sen gick ut första gången efter Mio föddes så var det helt plötsligt vår/sommar och alla träd blommade och det var grönt överallt. Det kommer jag aldrig att glömma, vi missade verkligen våren...rätt konstigt. Men vi fick ju Mio i stället=)

Nu håller vi tummarna att febern försvinner och att det inte är någon förkylning på gång som ska sätta käpparna i hjulen för denna sedan länge planerade op! Vi kan faktiskt till och med ta och be till Gud lite grann och se om det hjälper...

Puss på er så hörs vi!!

Hej då sond...Hej hej knapp!!

Snart är sonden ett minne blott...bara tre dagar kvar tills vi åker till Stockholm och Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Jobbigt, nervöst och läskigt...men det ska bli skönt att bli av med sonden, när man är två år och stor kille så ska man inte ha en sond i näsan! I stället blir det en knapp på magen och jag har bara hört bra saker om den.
Så hej då sond och hej hej knapp!!

Har inte haft tid att lägga ut bilder från kalaset ännu, men jag tänkte spara det till helgen då vi ska åka båt och bil...kan va bra att ha något att göra då för att fördriva tiden lite=)
Men på bilden här visar Mio upp en av presenterna han fick, en blå fin mössa från faster Linn med familj=) Tack!

Så jag återkommer...
Kram till alla!!