Bytt är bytt och kommer aldrig igen!

Vi fick byta rum i går, det är därför jag varit lite purken... Vi fick veta det förra veckan att denna vecka skulle Mio flytta från sitt egna rum som han bott i sedan han kom hem, till rummet brevid som vi nu delar med en annan familj. Inte mycket att säga till om, med tro mig när jag säger att jag försökt!! Inte så lätt att ställa om sig från att haft eget rum där man kan stänga om sig till att dela rum. Personalen är superbra och gör vad dom kan för att det ändå ska bli så bra som möjligt... men det är så klart en stor omställning och när man precis har kommit till ro med allt så ska man börja om från början med något nytt, inte helt okej... Vi hoppas på ett beslut från F-kassan snart så Mio kan få flytta hem.

Från något tråkigt till något väldigt roligt, det hände en helt otrolig sak i förrgår, vi var hos Mio på kvällen och Ola satt med honom i famnen, Mio kräktes och jag lade upp honom i sängen för att byta mössa och mask och när jag tagit bort den gamla masken så passade vi på att testa utan mask en stund (det brukar man göra för att se hur lång tid han klarar). Det gick en ganska lång stund innan vi kom på att vi skulle kolla klockan, vi blev båda så förvånade över att han inte sjönk i syresättning så vi bara stod där och glodde på varandra...efter att vi börjat ta tid så gick det tre minuter och inget hände, Mio var alltså stabil och andades på bra hela tiden. Till slut satte vi tillbaka masken, men inte för att Mio blev dålig eller andningspåverkad, utan för att vi båda blev så förvånade över att det gick så bra utan mask och lite skraja att kanske inte saturationsmätaren visade rätt värde (vilken den absolut gjorde). Man har ju för vana att titta på alla mätare och inte på Mio, man ser ju helt klart på Mio om han inte mår bra, men han såg ut att må hur bra som helst=) Han rör sig betydligt mer än tidigare, särskilt när han ligger på rygg, då tar han tag i fiskarna som hänger i mobilen och sparkar med benen...coolt. Jag ska försöka få till en filmsnutt som jag sen kan visa här på bloggen.

I går var det 10 år sedan jag och Ola träffades, på en julfest med Ericsson där vi båda jobbade 1999. Så efter att vi flyttat Mio till hans nya rum så åkte vi och käkade på Ringduvan och sedan blev det bio, Luftslottet som sprängdes, bästa av Stieg Larssons tre filmer enligt mig. Molly var med mommo, dom bakade papparkakor hos syrran och sedan var dom hemma hos oss och lagade köttbullar och myste. Eftersom mommo inte fick igång tv:n...?! så blev det ingen julkalender för Mollans del, det blev förmodligen den första tv-fria kvällen för Molly på väldigt väldigt länge...men det gick ju bra det med=)

Det blev lite shopping i går också, julklappar och ett gym till Mio. Eftersom Ola för en gångs skull var med på stan så passade jag på att ta med honom till Vero för att få hans "smakråd" när jag provade kläder till julfesten...lämnade affären med en kasse, men tyvärr var innehållet inget som ska användas på julfesten...suck!! Får väl göra ett försök till i helgen, dock ska jag gå själv denna gång.

Mio har varit hemma i dag och mommo var här på en fika, Molly och mommo satt vid köksbordet och pratade när jag hörde Molly förklara följande för mommo:

-Mommo, du vet den där affären där borta vid ICA i stan... järnaffären, där kan man köpa hjärnor, men man kan även köpa en hel skalle om man vill.

Hallå!! Klart man kan köpa hjärnor på järnaffären, det fattar ju vem som helst!!!

Många varma kramar till min vän med familj, tänker på er.

Korvstoppning och tajta stödstrumpbyxor...

Det lackar mot jul kan man säga, snart december...på ett sätt känns det som om vi missat 7 månader av 2009, vi gick direkt från april till december?!

Får lite panik av att tiden bara springer i väg, när ska man "hinna" med allt man vill/ska göra? Att man MÅSTE putsa alla fönster innan man sätter upp julstjärnorna är ju ett måste i min hjärna, för Olas del är det inte så nödvändigt, men trots det så såg det i lördags ut så här=) En ny fönsterputsare är född!! Halleluja!! Det hör till saken att vi har ca 4 meter höga fönster och ett öppet hål mellan våningsplanen, inte direkt så mycket att stå på när man putsar mer än en skruttig stege och ett smalt fönsterbräde...eftersom jag är så höjdrädd (både när man tittar upp och när man tittar ner) så var jag inte så värst behjälplig utan fick blunda när jag skulle ge Ola en ny trasa. Nu behöver vi kanske inte ringa putsarfirman nästa gång, Ola var grymt bra på uppgiften.

Efter rena fina fönster så kom stjärnorna på plats...

Mio gosar sig i vagnen!

På 1:a advent var vi och hämtade hem lillprinsen för en dags permis, allt gick strålande och killarna kollade sport medans tjejerna var på julskyltning. Mio sköter sig fin fint och är glad för det mesta, känns som vi har fått lite rutin och det flyter liksom på. Visst kan jag känna lite ilska och avundsjuka när jag som i går såg massa barnvagnar på stan, men vad tjänar det till... man får helt enkelt vara glad för det man har och inte ledsen för det man inte har...

Mio har ökat i vikt igen, tror nog det var fel på vågen sist han vägdes, för nu väger han 6 240 kg och är 63,5 cm lång=) Han verkar klarar sig bra på Baby Semp och har nu gått från 155 ml till 165 ml, magen börjar bli tjock och go och därmed uppstår snart ett litet problem... kläder! Synd att det bara finns bodys med omlottknäppning upp till storlek 68, börjar som sagt bli lite svårt att dra en vanlig body med ynka två knappar i halsen nerifrån och upp...det blir liksom lite omvänt. Det går ju att ta bort masken och dra kläderna den vanliga vägen, över huvudet, men det blir lite mer krångel...och krångel vill man ju helst slippa=)

Vi har bestämt oss för att gå på jobbets årliga julfest, känns både kul och lite läskigt, det var ju faktiskt ganska länge sedan jag hade kontakt med jobbet. Vanligtvis så får man en bebis och så efter några månader så är det "lag" på att man ska besöka jobbet och visa upp det lilla tillskottet...så blev det inte denna gång, inte än i alla fall. Ja, så man är ju lite insnöad vid det här laget och som den festprisse man en gång var så känns det onekligen lite ovant att man snart ska ut i vimlet igen efter snart 1,5 års ide. Men det ska ändå bli skoj!

Nästa dilemma, VAD SKA JAG HA PÅ MIG??? Började med att prova de byxor som jag har i garderoben...gick inte så bra, eller dom gick på, men jag såg ut som en korv.. något har hänt med mina byxor!!! Fick en idé och det här är nog inget tjejer egentligen vill berätta, men jag bjuder på det här... gick till Lindex och frågade om dom hade strumpbyxor som håller in både rumpa och lår, nej svarade dom, -men vi har ett par som håller in låren och ett par som håller in rumpan...-så du kanske ska köpa båda? Ähhh nej tack sa jag och var tvungen att göra ett svårt val, rumpa eller lår, rumpa eller lår... jag tog lårstrumpbyxorna och när jag kom hem så var jag ju tvungen att prova om dom fyllde sin funktion, tog mig ungefär en kvart att åla på mig dom, men när dom väl var på plats så var det värt besväret=) Syrran sa att det var stödstrumpbyxor, men det struntar jag i, dom ska ju ändå sitta under byxorna. Kan i och för sig bli problem när man ska gå på toa, men det får bli ett senare problem.

Väntar med spänning på att Försäkringskassan ska höra av sig med ett beslut om hur många timmar vi får, det blir nog förhoppningsvis denna vecka, sen är det bara val av assistansbolag kvar och anställning av assistenter. Ingen lätt procedur, bara handläggningen av vårat ärende har säkert tagit tre månader, ska nog inte räkna med att allt är klart innan jul, lär säkert dröja till efter nyår med tanke på alla röda dagar och så. Men har vi väntat så här länge så kan vi nog vänta några veckor till.

Mollys adventskalender är äntligen klar och paketen är på plats, tack till mommo för ungefär hälften av alla paket=) Molly är eld och lågor och har väntat och väntat och sneglat på alla paket hela kvällen, så förväntansfull att hon somnade först klockan 22.15. När jag slagit in alla paket så fick hon välja vilket som skulle hänga på 1:a, helt omedveten om vad innehållet är...men som barn gör så valde hon det som var störst i högen.

I eftermiddag har Molly och Ola varit och julpysslat på dagis, det brukar vara jag som får äran, men i år så blev det pappa eftersom jag var hos Mio. Resultatet av pysslandet blev en smällkaramell och en dörrkrans, mycket fint gjort!

Trevlig 1:a advent till alla i efterskott!

Tack!

Tack för alla inlägg och för den fina respons på reportaget i tidningen. Riktigt skoj med så många besökare som bloggen har och att det är så många som är intresserade av att läsa vad jag har att skriva, känner inte alls någon press nu på att prestera=)

Det är lite jobbigt just nu (Mio mår bra), men allt och alla runt omkring ska bara strula hela tiden...kan man inte bara få ha lite lugn och ro när det ändå trots allt kändes ganska okej?!

Har tagit fram adventsstjärnor och sytt en adventskalender till Molly, frysen har fyllt på sig själv med 5 påsar lussebullar (tack mamma=), vita mattan är tvättad och gardinerna är tvättade och strukna (tack VIC tvätten och tack mamma som hämtar allt i morgon), fönsterna är putsade (tack grannen Lasse). Ska nog få till en mysig advent och jul trots allt.

Natti!

Mio 7 månader, glad mamma och promenad!

Den kom den sågs, men den segrade inte, nu snackar vi infantrini (extra kalorier) som Mio fick förra veckan, vi gillar inte det eftersom Mio fick det på KS och han kräktes som en gris av det. Så i går satt pappa Ola stopp för infan då han gjort en bedömning att den framkallade ännu mer kräk. (Finns vissa tendenser till att Ola skulle vilja vara läkare, i dag ville han lyssna på mitt och Mollys hjärtan samt lungor...jag låter honom hållas, men gränsen får väl gå där ...bara han inte går runt till andra patienter).

Tycker redan att Mio kräks mindre, så vi får se vad som händer. Han hadde ändå gått upp i vikt denna vecka, 6150 pannor! Så nu ska han bara få Baby Semp 165 ml, så länge man märker att han inte är vrålhungrig så räcker det med Baby Semp eftersom den innehåller samma kalorimängd som Baby Semp 2.

Ok, nog om de...eller förästen, det blev en sväng med gamla ventolin också, det är en medicin som han får inhalera, en ny doktor tyckte att Mio lät lite rosslig i går så han ville sätta in ventolin för att kolla om det blev bättre, inte för att jag märkte nån skillnad på Mio att han skulle vara mer rosslig eller så, men å andra sidan är inte jag heller någon doktor. Tycktes inte se någon skillnad alls i går kväll fram till de att Mio fick värsta svett attacken, fattade inte vad som hände riktigt men pulsen gick ner och sen upp och så höll den på så en timma ungefär ....mysko. Syresättningen var kanon och vi kunde till och med stänga av syret helt, han var tokröd i ansiktet och svettig men annars helt lugn, låg och snuttade på sin tummer i godan ro. Ingen fattade vad som hände, men eftersom han inte verkade må dåligt så fick vi vänta och se om det gick över, vilket det gorde ganska fort. Efter det var han piggare och pratigare än vanligt, vet inte vad det var för inhalation han fick....=)

I dag är Mio 7 månader, helt otroligt, kan tiden verkligen gå så fort? I dag tog vi Mio i sin vagn och Molly i sin och så drog vi på promenad (2:a gången på 7 mån) vi gick bort till Tott hotell och tillbaka, känndes underbart. Vi stannade på den där nya uteserveringen och så ställde vi upp kamerna på bardisken så att vi kunde ställa den på timer så alla kunde vara med på kortet, Ola fick springa fort fram och tillbaka några gånger...en bil stannade och hon som körde asgarvade åt våran lilla fotoshoot.

Mio fick present av barnavdelningen, men som vanligt var det snöret som var det bästa och denna gång var det rött snöre, vilken lycka! Sen fick Mio en barbapappa filt av oss eftersom hans andra lilla gosefilt förmodligen har kommit med i sjukhustvätten som går till Västervik...by by filten. Sjukgymnasten Monica kom och tog kort på hela familjen, jättefint... förutom att jag ser ut att tagit någon form av lugnade medel, Ola ser ut som en massmördare (vilket han gör på alla kort) Molly gjorde något annat utom att kolla mot kameran och då var det bara lilla Mio kvar som satt där som ett litet ljus. Men det blev fint ändå...inte lätt att hålla rätt på en helt galen familj.

I kväll när vi var nere och nattade gossen så gjorde han nya framsteg, han skulle prompt ligga på rygg på en kudde och då minsann kom armar och ben i gång, han trampade och trampade med fötter och ben samt att han lyfte upp benen och samtidigt så hade han armarna rakt ut och upp som han ville säga -Kom och krama mig! Han var på g kan man säga...kul att se honom så eftersom han inte rör på sig så mycket i det stora hela, men i bland släpper han loss=) Och han har skrattat åt det mesta och flesta och verkar tycka att livet ändå är rätt okej.

Så i dag blev det en glad dag!

Jaha då blev det lite depp ändå...

Det är många som säger att jag är så positiv och stark, tack för det, men jag måste ärligt säga att det inte alltid är klackarna i taket. Jag har dock valt att denna sida inte ska bli någon depp sida utan jag vill till stor del skriva om roliga saker som hänt.

Som i dag, inga klackar i taket...inte för att något speciellt har hänt utan för att jag mest känner mig lite depp. Tänker mycket på framtiden och på hur allt ska bli samt att det snart är 1:a advent och då fyra år sedan min pappa gick bort. Denna månad kommer alltid att kännas extra jobbig och därefter julen, gillar inte julen så mycket längre...tyvärr, det är mest för barnens skull. Men i år ska vi dock fira julen hemma hos min storastorasyster (då menar jag inte att hon är stor utan att jag har en storasyster till=). Jag har klargjort att det blir en jul utan levande ljus och därmed får vi glömma och gömma alla tänkbara tändmöjligheter och skaffa oss batteridrivna ljus från CLAS OLSSON, dom är faktiskt jättefina. Helt ok tyckte mina supersöta syrror.

Mio har haft permis i dag igen och har mest sovit bort tiden, tror att pappas fotboll på tv:n var väldigt sövande. Vi skulle återlämna honom kl 18 eftersom han ska ha mat vid den tiden, men innan vi hann packa alla saker så kräktes Mio över sig och överallt. När jag skulle hjälpa lilla hjärtat med allt äckelpäckel så såg jag något i hans mun som inte skulle vara där, sonden hade följt med kräket upp och tydligen glömt att den skulle vara i magen och inte i munnen... Lite läskigt tyckte jag eftersom jag inte varit med om det tidigare, det var bara att dra upp sonden och bege sig till sjukhuset. Mitt i matbussen tänkte Mio fast somnade innan vi hunnit ut från huset. Får han inte sitt kvällsmål kl 18 så blir ha lätt lite purken, bebis samt att han är kille =ingen bra kombination när det gäller mat.

Det enda jag hade att ersätta den kräkade bodyn med var en av Mollys gamla t-shirt med texten "Be ware of falling coconuts", kändes lagom käckt och dessutom var den 2 storlekar för stor samt med en klädsam fläck mitt på magen. Konstigt att man har en bebis hemma men inga kläder, får blir ändring på det!! Utstyrseln vägdes

dock upp med ny mössa samt nya små söta tossar.

När i kom ner till sjukan så väntade sonden på oss, miss vid första försöket då sonden återigen kom upp genom munnen, stackars lilla plutten som bara grät och skrek. Andra försöket så satt den som en smäck och efter några minuter så kom det mat i lilla maggen, en lättnad tyckte Mio som gav ifrån sig en stort smile. Blir han arg så bli han superarg, annars är han lugn som en filbunke.

Jaha vad har annars hänt så..-Jo, Mio har gått från tungviktare till mellanviktare, det handlar om att han gått ner typ 80 gram, men i Mios mått mätt så duger det inte så det fick bli ett tillägg i den vanliga Baby Sempen som han får, Baby Semp + Infatrini som är energirik spädbarnskäk så nu kan man säga att han får en bebis likör43 med mjölk. Få se vad som händer något på vågen av detta.

Jag har längtat att få gå på stan med vagnen, allra helst nu när det snart är julskyltning...jag vill ju att hela familjen ska kunna gå på det. Jag hade planerat allt jag skulle göra när Mio föddes, gå på öppna förskolan i Domkyrkan, gå på promenader med kompisar som fått barn, gå på fik...men det blev inte så och jag har lite svårt att acceptera det. Sen skulle jag mysa med syrran och hennes lilla Algot som föddes nästan samtidigt som Mio, men jag har haft jättesvårt att träffa Algot eftersom jag bara jämnför honom med Mio, men det är ju dumt för man kan och ska inte jämnföra, Mio är sjuk och Algot är frisk. Det går dock bättre nu efter att jag blivit uppläxad av min fyra åring, måste citera Molly, -Mamma, Mio är Mio och han är den bebis vi fått och det går inte bara att lämna tillbaka honom. Så där jag, då så! Måste bara berätta att hon själv var sugen på att byta Mio mot en annan bebis som låg i samma sal, hon tyckte den var mycket mindre och såg ut som en docka (född i v 23 och vägde knappt någonting)

Försäkringskassan lyser med sin frånvaro, allt det här med assistans you know, blir det timmar eller inte och i så fall hur många, det är frågan!! Ett mirakel ska ske om vi ska få komma hem till jul, nog inget att räkna med, men vi tänkte i alla fall sno med oss lillgrabben hem ändå på julafton...ha ha ha.

Nu blev det rackarns sent i kväll också och jag som gick upp kl 6 i morse, var hon Mio vid 7...okristligt tidigt, känns som man går upp mitt i natten. Fast nu kommer man in i den berömda andra andningen och då bli man ju pigg som en mört, fast nu ska jag göra ett försök med kudden för i morgon är det en ny dag på sjukhuset, Ola ska döma fotboll och Mollan ska baka bullar med mommo (tack för det mommo=), Molly sa att hon frågat mommo om hon fick ta med 1 bulle hem till mamma, väldigt snällt av henne=) Jag ska fortsätta lära Mio hur man borstar tänderna, han är på väldigt go väg.

Natti natti

Många varma kramar till min vän med familj, tänker på er!

Tack!

I dag är det en månad sedan jag startade bloggen om Mio och det har varit ca 3000 besökare på sidan=) Riktigt skoj!!

Är lite trött i kväll så jag ska gå och krypa ner hos Mollan nu, men jag återkommer...

Håll till godo med lite randiga bilder så länge!

Keep on surfing!!