Oh my god...

Än en gång...vart tar dagarna vägen, börjar faktiskt bli lite läskigt!! Även natten var lite läskig, för jag drömde om en hund som sprang fram och bet mig i armen och släppte inte taget, hundens ägare stod bara där och glodde och gjorde ingenting... Konstig dröm som var helt värdelös, nej om nån ska störa mig i sömnen så får det banne mig vara med något roligare.

Okej vad har annars hänt i vårt liv den senaste tiden då, jo jag sa ju att vi fick lov att byta rum mitt uppe i allt annat som händer, det lilla trygga mysrummet är nog ett minne blott...i stället är vi inklämda i ett hörn och det fixas och donas med allt från himmel till jord så man kan aldrig slappna av, vi tar hem lilla Miosan i stället så han får lite lugn och ro, han blir ju också stressad i en sådan miljö. Tycker i det stora hela att allt verkar lite annorlunda nere hos Mio, känns inte som tidigare och jag vet inte riktigt varför... eller jo det vet jag nog nu om jag tänker efter, PERSONALBRIST, inte direkt någon hemlighet för Gotlands befolkning att det råder brist på det mesta på vårat sjukhus. Så så synd att det ska behöva vara på det sättet och man orkar inte ens bråka om det, inte just nu i alla fall, men dom flesta som känner mig vet att jag är både ensvis som synden och då snackar vi riktigt grisenvis, ett exempel på det är att jag lätt skulle kunnat kedja fast mig i sängen och vägrat byta rum...eller det kanske hade uppfattats fel och så hade man hamnat på psyket i stället. Fast i bland känns det faktiskt som man självmant skulle vilja till psyket, kan man skriva in sig eller måste man bli tvångsintagen=)

Bättre blev det inte ikväll, vi hade varit hemma med Mio och han fick ett bad, mat och lite sport, sen är han rätt nöjd och vi åkte ner med honom till klockan 19 och då fick vi helt plötsligt veta att det skulle komma ny personal till natten, i natt alltså...inte en utan två rookisar, kändes inge vidare i kväll när jag lämnade Mio hos en vilt främmande människa, men som tur var fanns Tove och Inger som en hjälpande hand när det behövs. Tänk själv att somna till mammas röst och helt plötsligt vakna upp till ett helt okänt ansikte...det sistnämnda har jag själv råkat ut för ett par gånger och det är inte kul alltså=) Skämt o sida, lite bättre framförhållning måste det vara på ett sånt ställe där man jobbar med små barn, eller så ger man fan i (ursäkta) att dra ner på pengar och personal! För det är ju dom där förbaskade slantarna det handlar om i slutändan, våga erkänna det dom som känner sig träffade. Oj nu blev jag lite upprörd känner jag...hur ska man orka bråka och strida om allt när man är så trött, jag lackar ur på nån snart. Har man så ont om personal och behöver sätta in mer folk så måste det finnas lite mer framförhållning...allt kan inte hända pang pang, tänk på föräldrarna som är där med sina svårt sjuka barn, man vill ju inte lämna dom överhuvudtaget på natten, men man måste ju för god dam sova nån gång oxå.

Äh...nu lämnar vi detta och går vidare. Försäkringskassan i fokus kan man säga, tror det händer grejer, som vi har väntat, det är ju som kenokungarna säger -Plötsligt händer det! Så i morgon är det möte med en av våra utvalda assistansfirmor och innan det mötet så har vi möte med sjukgymnasten och en arbetsterapeut, samtliga kommer på hembesök så det känns rätt skönt att man inte behöver fara i väg. Tänk om Mio hade sluppit den dumma sjukdomen, då hade man kunnat leva ett normalt liv! Men okej, i morrn blir det i alla fall möten och på fredag är det möte med en ortopedtekniker därefter lucia på dagis (Mollan ska vara tomtemor) och kvällen avslutas med en förhoppningsvis dunderrolig julfest, kan redan nu förvarna min bordskavaljer att risk finns att jag somnar innan förrätten... Tror jag åldrats 10 år på de senaste 7 månaderna...jag som sett ut som 25 år sååååå länge, det betyder ju att jag ser ut som 35 nu..., men jag ju inte ens fyllt 34!? Livet ÄR orättvist! Jag har ätit bara is hela vecka så jag ska kunna komma i mina nya byxor...resultat: hungrig, frusen och trött. Kan inte rekommendera den dieten, fast jag är ett stort fan av is. Jag har kämpat som en dåre hela veckan gällande kläder, ålar på mig konstiga håll in strumpbyxor och provstylar frippan man ska ha osv, så ropar Ola nerifrån -Kan du hänga fram min kostym, ska bara stryka skjortan sen är jag klar...Man ba o my god vad orättvist, svart kostym som alltid funkar, en miljon vita skjortor i garderoben, slips (ja det får väl bli julslipsen sa Ola), att han inte har något hår att styla gör ju det hela ännu mera orättvist!!!

Mio kämpar på och fixar att vara utan masken ett par gånger om dagen, kortare stunder då i oh för sig, men än då...det funkar ju=) Han är så söt det lilla trollet, i dag testade vi babysittern igen och det var väldigt skoj tyckte Mio, eller så skattade han åt mig när jag sjöng tipp tapp... Ett svartsjukedrama börjar utspela sig på Fältgatan varje gång Mio är hemma, Molly den lilla räkan gillar inte när jag sjunger eller gullar med Mio, då blir hon skitsur och försöker fånga alla min uppmärksamhet. Hon förstår inte att de få gånger Mio är hemma så kräver han väldigt mycket uppmärksamhet, det går förhoppningsvis över när Mio flytta hem på heltid. Det har ju bara varit vi tre trots att vi blivit fyra, svårt för Molly att sätta sig in i en situation som egentligen inte har börjat ännu.

Hela tiden poppar det ur galna saker ur Mollys mun, i dag när vi var på väg ner till Mio så sa hon att hon nog fuskat med sina chokladkalendrar eftersom hon inte tagit dom i dag!! Det kallar jag inte fusk utan den som spar den har.

Fick ett riktigt bra ryck i går och shoppade julklappar så VISA kortet brann, känns skönt att "nästan" ha det överstökat, tack Internet, fraktfria sidor och snabba levernaser!

Dagens vikt:
Mio 6 240 kg
Lotta -------

Nästa vecka ska jag försöka hinna med lite jukstök och paketinslagning och få det överstökat så man kan få ta det lite lugnt sen, eller är det någon frivillig som inte har något att göra så här innan jul så går det bra att lämna mat, julgodis mm mm på Fältgatan 16;)

Om det är någon som äger en hoppgunga och en bärsele av något slag och inte använder det för tillfället så skulle jag gärna vilja låna och prova om det skulle vara något för Mio. Hör av er i så fall.

Nu är det god natt, hoppas jag slipper hunden i natt bara (tror det var en schäfer, eller så vara det Ola som bet mig i armen)...

Vaccination = KLART!

I går kväll fick vi veta att Molly och Mio skulle få sin 2:a vaccination i dag kl 13, så jag hämtade Molly på dagis tidigt för att plåstra in henne med Emla... När vi kom ner till Mio så hade han redan fått sina sprutor, han fick en i varje lår, H1N1 i ena och vanliga influensa vaccinationen i andra... my poor little baby 2, men han är härdad vid det här laget.

Det verkar vara mer drag i spruta nr 2 för Molly känner sig riktigt kass i kväll och har ont i benet, my poor little baby 1. Mio verkar dock inte det minsta besvärad, inte så länge han var hemma i kväll i alla fall...

I dag när vi kom ner till Mio så fick vi glada nyheter, personalen hade testat att ha masken av och i dag klockade dom 5 MINUTER!!! Ingen tillstymmelse till att Mio blev påverkad på något sätt och syresättningen var bra=) Tänk om han kunde slippa masken mer på dagarna och bara ha den på natten...skulle vara skönt.

Nya rutiner för Mio fr o m i dag, upp med tuppen klockan 07.00 för att få gympa och sen mat därefter, tidigare fick han mat klockan 06.00, men eftersom han ligger still hela natten och samlar på sig slem så kräks han upp hela morgonmålet...nu kanske det blir bättre när han får komma i gång med lite gympa innan maten. Synd att väcka honom, men bra om det hjälper och bra att maten flyttas fram en timma så han får lite mer normala mattider...

I morgon blir det permis igen, börjar ju få rutin på allt, men måste nog fundera på annat färdmedel för Mio...liggvagen börjar bli lite för liten. Ska testa med bilbarnstol, måste försöka börjar åka lagligt=)

Dax att sova! Natti...

Bytt är bytt och kommer aldrig igen!

Vi fick byta rum i går, det är därför jag varit lite purken... Vi fick veta det förra veckan att denna vecka skulle Mio flytta från sitt egna rum som han bott i sedan han kom hem, till rummet brevid som vi nu delar med en annan familj. Inte mycket att säga till om, med tro mig när jag säger att jag försökt!! Inte så lätt att ställa om sig från att haft eget rum där man kan stänga om sig till att dela rum. Personalen är superbra och gör vad dom kan för att det ändå ska bli så bra som möjligt... men det är så klart en stor omställning och när man precis har kommit till ro med allt så ska man börja om från början med något nytt, inte helt okej... Vi hoppas på ett beslut från F-kassan snart så Mio kan få flytta hem.

Från något tråkigt till något väldigt roligt, det hände en helt otrolig sak i förrgår, vi var hos Mio på kvällen och Ola satt med honom i famnen, Mio kräktes och jag lade upp honom i sängen för att byta mössa och mask och när jag tagit bort den gamla masken så passade vi på att testa utan mask en stund (det brukar man göra för att se hur lång tid han klarar). Det gick en ganska lång stund innan vi kom på att vi skulle kolla klockan, vi blev båda så förvånade över att han inte sjönk i syresättning så vi bara stod där och glodde på varandra...efter att vi börjat ta tid så gick det tre minuter och inget hände, Mio var alltså stabil och andades på bra hela tiden. Till slut satte vi tillbaka masken, men inte för att Mio blev dålig eller andningspåverkad, utan för att vi båda blev så förvånade över att det gick så bra utan mask och lite skraja att kanske inte saturationsmätaren visade rätt värde (vilken den absolut gjorde). Man har ju för vana att titta på alla mätare och inte på Mio, man ser ju helt klart på Mio om han inte mår bra, men han såg ut att må hur bra som helst=) Han rör sig betydligt mer än tidigare, särskilt när han ligger på rygg, då tar han tag i fiskarna som hänger i mobilen och sparkar med benen...coolt. Jag ska försöka få till en filmsnutt som jag sen kan visa här på bloggen.

I går var det 10 år sedan jag och Ola träffades, på en julfest med Ericsson där vi båda jobbade 1999. Så efter att vi flyttat Mio till hans nya rum så åkte vi och käkade på Ringduvan och sedan blev det bio, Luftslottet som sprängdes, bästa av Stieg Larssons tre filmer enligt mig. Molly var med mommo, dom bakade papparkakor hos syrran och sedan var dom hemma hos oss och lagade köttbullar och myste. Eftersom mommo inte fick igång tv:n...?! så blev det ingen julkalender för Mollans del, det blev förmodligen den första tv-fria kvällen för Molly på väldigt väldigt länge...men det gick ju bra det med=)

Det blev lite shopping i går också, julklappar och ett gym till Mio. Eftersom Ola för en gångs skull var med på stan så passade jag på att ta med honom till Vero för att få hans "smakråd" när jag provade kläder till julfesten...lämnade affären med en kasse, men tyvärr var innehållet inget som ska användas på julfesten...suck!! Får väl göra ett försök till i helgen, dock ska jag gå själv denna gång.

Mio har varit hemma i dag och mommo var här på en fika, Molly och mommo satt vid köksbordet och pratade när jag hörde Molly förklara följande för mommo:

-Mommo, du vet den där affären där borta vid ICA i stan... järnaffären, där kan man köpa hjärnor, men man kan även köpa en hel skalle om man vill.

Hallå!! Klart man kan köpa hjärnor på järnaffären, det fattar ju vem som helst!!!

Många varma kramar till min vän med familj, tänker på er.

Korvstoppning och tajta stödstrumpbyxor...

Det lackar mot jul kan man säga, snart december...på ett sätt känns det som om vi missat 7 månader av 2009, vi gick direkt från april till december?!

Får lite panik av att tiden bara springer i väg, när ska man "hinna" med allt man vill/ska göra? Att man MÅSTE putsa alla fönster innan man sätter upp julstjärnorna är ju ett måste i min hjärna, för Olas del är det inte så nödvändigt, men trots det så såg det i lördags ut så här=) En ny fönsterputsare är född!! Halleluja!! Det hör till saken att vi har ca 4 meter höga fönster och ett öppet hål mellan våningsplanen, inte direkt så mycket att stå på när man putsar mer än en skruttig stege och ett smalt fönsterbräde...eftersom jag är så höjdrädd (både när man tittar upp och när man tittar ner) så var jag inte så värst behjälplig utan fick blunda när jag skulle ge Ola en ny trasa. Nu behöver vi kanske inte ringa putsarfirman nästa gång, Ola var grymt bra på uppgiften.

Efter rena fina fönster så kom stjärnorna på plats...

Mio gosar sig i vagnen!

På 1:a advent var vi och hämtade hem lillprinsen för en dags permis, allt gick strålande och killarna kollade sport medans tjejerna var på julskyltning. Mio sköter sig fin fint och är glad för det mesta, känns som vi har fått lite rutin och det flyter liksom på. Visst kan jag känna lite ilska och avundsjuka när jag som i går såg massa barnvagnar på stan, men vad tjänar det till... man får helt enkelt vara glad för det man har och inte ledsen för det man inte har...

Mio har ökat i vikt igen, tror nog det var fel på vågen sist han vägdes, för nu väger han 6 240 kg och är 63,5 cm lång=) Han verkar klarar sig bra på Baby Semp och har nu gått från 155 ml till 165 ml, magen börjar bli tjock och go och därmed uppstår snart ett litet problem... kläder! Synd att det bara finns bodys med omlottknäppning upp till storlek 68, börjar som sagt bli lite svårt att dra en vanlig body med ynka två knappar i halsen nerifrån och upp...det blir liksom lite omvänt. Det går ju att ta bort masken och dra kläderna den vanliga vägen, över huvudet, men det blir lite mer krångel...och krångel vill man ju helst slippa=)

Vi har bestämt oss för att gå på jobbets årliga julfest, känns både kul och lite läskigt, det var ju faktiskt ganska länge sedan jag hade kontakt med jobbet. Vanligtvis så får man en bebis och så efter några månader så är det "lag" på att man ska besöka jobbet och visa upp det lilla tillskottet...så blev det inte denna gång, inte än i alla fall. Ja, så man är ju lite insnöad vid det här laget och som den festprisse man en gång var så känns det onekligen lite ovant att man snart ska ut i vimlet igen efter snart 1,5 års ide. Men det ska ändå bli skoj!

Nästa dilemma, VAD SKA JAG HA PÅ MIG??? Började med att prova de byxor som jag har i garderoben...gick inte så bra, eller dom gick på, men jag såg ut som en korv.. något har hänt med mina byxor!!! Fick en idé och det här är nog inget tjejer egentligen vill berätta, men jag bjuder på det här... gick till Lindex och frågade om dom hade strumpbyxor som håller in både rumpa och lår, nej svarade dom, -men vi har ett par som håller in låren och ett par som håller in rumpan...-så du kanske ska köpa båda? Ähhh nej tack sa jag och var tvungen att göra ett svårt val, rumpa eller lår, rumpa eller lår... jag tog lårstrumpbyxorna och när jag kom hem så var jag ju tvungen att prova om dom fyllde sin funktion, tog mig ungefär en kvart att åla på mig dom, men när dom väl var på plats så var det värt besväret=) Syrran sa att det var stödstrumpbyxor, men det struntar jag i, dom ska ju ändå sitta under byxorna. Kan i och för sig bli problem när man ska gå på toa, men det får bli ett senare problem.

Väntar med spänning på att Försäkringskassan ska höra av sig med ett beslut om hur många timmar vi får, det blir nog förhoppningsvis denna vecka, sen är det bara val av assistansbolag kvar och anställning av assistenter. Ingen lätt procedur, bara handläggningen av vårat ärende har säkert tagit tre månader, ska nog inte räkna med att allt är klart innan jul, lär säkert dröja till efter nyår med tanke på alla röda dagar och så. Men har vi väntat så här länge så kan vi nog vänta några veckor till.

Mollys adventskalender är äntligen klar och paketen är på plats, tack till mommo för ungefär hälften av alla paket=) Molly är eld och lågor och har väntat och väntat och sneglat på alla paket hela kvällen, så förväntansfull att hon somnade först klockan 22.15. När jag slagit in alla paket så fick hon välja vilket som skulle hänga på 1:a, helt omedveten om vad innehållet är...men som barn gör så valde hon det som var störst i högen.

I eftermiddag har Molly och Ola varit och julpysslat på dagis, det brukar vara jag som får äran, men i år så blev det pappa eftersom jag var hos Mio. Resultatet av pysslandet blev en smällkaramell och en dörrkrans, mycket fint gjort!

Trevlig 1:a advent till alla i efterskott!

Tack!

Tack för alla inlägg och för den fina respons på reportaget i tidningen. Riktigt skoj med så många besökare som bloggen har och att det är så många som är intresserade av att läsa vad jag har att skriva, känner inte alls någon press nu på att prestera=)

Det är lite jobbigt just nu (Mio mår bra), men allt och alla runt omkring ska bara strula hela tiden...kan man inte bara få ha lite lugn och ro när det ändå trots allt kändes ganska okej?!

Har tagit fram adventsstjärnor och sytt en adventskalender till Molly, frysen har fyllt på sig själv med 5 påsar lussebullar (tack mamma=), vita mattan är tvättad och gardinerna är tvättade och strukna (tack VIC tvätten och tack mamma som hämtar allt i morgon), fönsterna är putsade (tack grannen Lasse). Ska nog få till en mysig advent och jul trots allt.

Natti!

Mio 7 månader, glad mamma och promenad!

Den kom den sågs, men den segrade inte, nu snackar vi infantrini (extra kalorier) som Mio fick förra veckan, vi gillar inte det eftersom Mio fick det på KS och han kräktes som en gris av det. Så i går satt pappa Ola stopp för infan då han gjort en bedömning att den framkallade ännu mer kräk. (Finns vissa tendenser till att Ola skulle vilja vara läkare, i dag ville han lyssna på mitt och Mollys hjärtan samt lungor...jag låter honom hållas, men gränsen får väl gå där ...bara han inte går runt till andra patienter).

Tycker redan att Mio kräks mindre, så vi får se vad som händer. Han hadde ändå gått upp i vikt denna vecka, 6150 pannor! Så nu ska han bara få Baby Semp 165 ml, så länge man märker att han inte är vrålhungrig så räcker det med Baby Semp eftersom den innehåller samma kalorimängd som Baby Semp 2.

Ok, nog om de...eller förästen, det blev en sväng med gamla ventolin också, det är en medicin som han får inhalera, en ny doktor tyckte att Mio lät lite rosslig i går så han ville sätta in ventolin för att kolla om det blev bättre, inte för att jag märkte nån skillnad på Mio att han skulle vara mer rosslig eller så, men å andra sidan är inte jag heller någon doktor. Tycktes inte se någon skillnad alls i går kväll fram till de att Mio fick värsta svett attacken, fattade inte vad som hände riktigt men pulsen gick ner och sen upp och så höll den på så en timma ungefär ....mysko. Syresättningen var kanon och vi kunde till och med stänga av syret helt, han var tokröd i ansiktet och svettig men annars helt lugn, låg och snuttade på sin tummer i godan ro. Ingen fattade vad som hände, men eftersom han inte verkade må dåligt så fick vi vänta och se om det gick över, vilket det gorde ganska fort. Efter det var han piggare och pratigare än vanligt, vet inte vad det var för inhalation han fick....=)

I dag är Mio 7 månader, helt otroligt, kan tiden verkligen gå så fort? I dag tog vi Mio i sin vagn och Molly i sin och så drog vi på promenad (2:a gången på 7 mån) vi gick bort till Tott hotell och tillbaka, känndes underbart. Vi stannade på den där nya uteserveringen och så ställde vi upp kamerna på bardisken så att vi kunde ställa den på timer så alla kunde vara med på kortet, Ola fick springa fort fram och tillbaka några gånger...en bil stannade och hon som körde asgarvade åt våran lilla fotoshoot.

Mio fick present av barnavdelningen, men som vanligt var det snöret som var det bästa och denna gång var det rött snöre, vilken lycka! Sen fick Mio en barbapappa filt av oss eftersom hans andra lilla gosefilt förmodligen har kommit med i sjukhustvätten som går till Västervik...by by filten. Sjukgymnasten Monica kom och tog kort på hela familjen, jättefint... förutom att jag ser ut att tagit någon form av lugnade medel, Ola ser ut som en massmördare (vilket han gör på alla kort) Molly gjorde något annat utom att kolla mot kameran och då var det bara lilla Mio kvar som satt där som ett litet ljus. Men det blev fint ändå...inte lätt att hålla rätt på en helt galen familj.

I kväll när vi var nere och nattade gossen så gjorde han nya framsteg, han skulle prompt ligga på rygg på en kudde och då minsann kom armar och ben i gång, han trampade och trampade med fötter och ben samt att han lyfte upp benen och samtidigt så hade han armarna rakt ut och upp som han ville säga -Kom och krama mig! Han var på g kan man säga...kul att se honom så eftersom han inte rör på sig så mycket i det stora hela, men i bland släpper han loss=) Och han har skrattat åt det mesta och flesta och verkar tycka att livet ändå är rätt okej.

Så i dag blev det en glad dag!