Simultankapacitet och lösa tänder och massa ♥♥♥♥

I dag är det en sorglig dag, vår farmor somnade in...93 år gammal. Hon var gammal, trött och kände att det räckte nu, men trots att det var skönt för henne att få somna in så är det så sorgligt och ledsamt. Vi kommer att sakna vår farmor ♥, hon var den enda mor/far -förälder som vi hade kvar...nu är hela den generationen borta. Men livet går vidare...

I övrigt är det fortfarande lite förkylt på hemmafronten, men Mollan är tillbaka på dagis och nu när våren är här så vankas det många aktiviteter och utflykter, senast var det besök på Fenomenalen här i Visby som var mycket uppskattat, dessutom fick jag äran att göra Mollys första matsäck!=) Det blev dock svårt att välja vad som skulle ätas, när jag frågade vad hon ville ha för mat så blev svaret -pannkakor, kycklingklubba, yougurt, mackor, frukt och festis!!! Hm, lite för mycket för den lilla magen kanske. Vi fick banta ner listan en aning och det slutade med pannkakor, kycklingklubba och festis!



Vi har även påbörjat ett nytt projekt här hemma och det är att göra en total make over i Mollans rum, välbehövligt då inget är gjort där sedan vi flyttade in 2003...eller jo lite ändrade vi ju när hon föddes, men nu är hon ju en stor tjej och då måste man ju ha ett lite coolare rum=) Så just nu håller jag på att måla hela rummet vitt (inte så lätt när det är fyra meters takhöjd och själv är man tre äpplen hög), så det tar ett tag att måla allt och när allt är målat så ska det målas en gång till!!! Tur det finns stegar!

När allt är vitt så har Molly valt att hon vill ha en karttapet på ena väggen, så om någon har tips på såna tapeter eller fototapet så får ni gärna höra av er! I dag beställde jag även en rulle med en väldigt snygg tapet som passar mig som älskar stjärnor och New England inspirerad inredning, denna tapet ska jag tapetsera garderobsdörrarna med...tapeten heter Keek-A-Boo och kommer från märket Midbec. Sen blir det en ny säng, typ loftsäng fast i lägre modell med en liten stege upp samt ett skrivbord under som går att fälla ut. Den lilla söta växa sängen fick kusin Algot ta över, tror han kommer att trivas bra i den!=)
Molly frågar ungefär femton gånger om dagen när hennes rum kommer att bli klart...Ja ni får helt enkelt vänta med spänning och se resultatet när det så småningom är klart!=)

Mio har även han en envis hosta kvar och man undrar när den ska ge med sig!? Annars är han på topp! Snart, om några veckor är det dax att åka till Astrid Lindgrens för att sätta in Mios peg, lite nervöst börjar det bli för mamma... Han har fått ett bord till sitt ståskal som han gillar att stå och fixa vid, måla, leka och nu gillar han även att få en egen skål med yougurt eller nån god puré som han kan smaska/kladda med. Han tar till och med en sked med ex yougurt och stoppar i munnen, utan att spotta ut!!! Härligt!=)


En annan sak som Mollan frågar och påpekar femton gånger om dagen är att hennes tänder är lösa...först var det en, sen två, sen tre...ja det verkar inte bättre än att alla är på väg ut, på en och samma gång!!;) Snart är Molly en tandlös gumma och då får vi väl lov att skaffa löständer!;)

Puss och godnatt!!

Ps. Vi söker ännu och för fullt en assistent för dag och natt tjänst!! Så vet någon någon eller om någon själv är intresserad, så hör av er till mig=)

Sov gott lilla farmor...

Bred dina vida vingar,
o Jesus, över mig
och låt mig stilla vila
i ve och väl hos dig.
Bliv du min ro, min starkhet,
min visdom och mitt råd
och låt mig alla dagar
få leva av din nåd.

Psalm 190

Assistent sökes!!

Jag måste säga att vi haft ett väldans flyt med våra assistenter det senaste året, trots att några slutat lite väl snabbt!!...men det har ändå varit av helt normala skäl så som flytt, graviditet mm (så okej, lite oflyt kanske vi haft ändå, beror på hur man ser på det...)

Vi hade fyra assistenter fram till förra veckan då en bestämde sig för att sluta (även där av helt naturliga skäl), tråkigt, men så är livet! Tur vi har våra två stabila kvar som hängt med från början och är trygga i sitt jobb.
Sen har jag nog inte berättat att min mamma börjat som Mios assistent, kan inte bli bättre!!=)

Så då har vi med andra ord tre stycken assistenter och behöver fyra totalt!!

Mio söker därmed en ny assistent på en tjänst som omfattar 50% och inkluderar både dag och natt. Eftersom tjänsten är mer dag än natt så ska det vara en person som gillar att leka och busa.

Kontakta Wisby assistans för ytterligare frågor, tel: 21 10 95

Skicka ansökningshandlingar direkt till mig på
charlotte.pettersson@comhem.se

Vitt vitt vitt!!

Tack alla snälla som lägger tid på att läsa min blogg, över 29 000 besökare är vi uppe i nu!!=) Men ahh...rökigt dåligt med kommentarer;), lite lite tråkigt för i bland triggar det till att skriva mera=) Eller om ni har några frågor...om vad som helst, så fråga gärna!

I dag har jag varit på Akademiska i Uppsala och gjort en rad olika undersökningar bla en MR-röntgen. Detta för att kolla min tradiga och oerhört jobbiga Endometrios som jag har haft i snart 17 år! Resultatet från den röntgen kommer om några veckor, men redan nu kan jag ställa in mig på en operation eftersom det fanns en hel del av denna jäkla Endometrios. Så jag var uppe innan tuppen i morse, 05.20 och tog flyget 06.40...med en timma till förfogande mellan alla undersökningar så tog jag tillfället i akt och tog en taxi till centrum och kollade utbudet på Uppsalas shoppinggata;)

Denna Endometrios är anledningen till att både Molly och Mio är IVF-barn. En del kanske tycker att det är ganska privat att skriva om något sådan på en blogg men för det första är det redan ganska många som vet detta samt att det kan vara intressant i fall det finns fler i samma situation eller rent av bara som information till andra med Endometrios som kanske inte vågar fråga... Det är fler än man tror som har denna sjukdom, med andra ord väldigt vanlig.

Barnen börjar bli friska nu, det är bara Mio som är lite snorig/hostig, men vi hoppas det ska gå över snart så allt kan bli lugnt för en gång skull! Mio fyller ju snart 2 år och det är dax att börja smida planer inför kommande födelsedagskalas. Undrar vad man ska köpa till en liten Mio som redan har en uppsjö av leksaker...klurar på något bra och något som är utvecklande för honom, förslag mottages gärna!! Pedagogiska/aktivitet/händelse- leksaker är suveränt för Mio, men det måste vara lätta saker med knappar som är lätta att trycka på... "Jag";) önskar en leksakslåda och en matta med mina älskade favoritstjärnor på till Mio...men undrar om han uppskattar det lika mycket som jag?!=) Tror inte de... Ja, vi får väl se, än är det ett tag tills han fyller år.

Från det ena till det andra så har jag rustat upp en gammal ful IKEA hylla som jag haft som bänk i hallen, den välkända LACK hyllan i mörkbrunt med massa fack som bara stått och samlat dam. Vår kära vän Imma var förbi en dag och gav mig en super bra idé om vad jag kunde göra med hyllan/bänken, min egna idé var att kasta ut den för gott!

Hyllan såg ut så här, fast vi hade den liggande som en bänk med kuddar på...och den tog upp en hel del plats. Imma sa att om man vände den så facken kom uppåt och satte en skiva i botten och en skiva som lock med gångjärn så blev det en perfekt bänk med förvaring samt att den tog mycket mindre plats! Och jag gjorde slag i saken och följde den ytterst smarta idén som blev kanon bra!!

Med lite vit färg och ett snyggt
väggord blev den fula bruna hyllan en fin vit bänk!=)

Nu har jag gett mig på nästa projekt som är ett gammalt skåp som varit min mammas morbrors, det är slipat och väntar nu också på lite vit färg!

Återkommer med resultatet...

Kram till alla!

Kan jag få beställa en tankeställare tack?!

Hej hej, nu är jag tillbaka igen... De va hemskt va slö jag är nu för tiden...på bloggen alltså, inte annars...eller ja lite slö kanske, i huvud, kropp och själ, men det får man försöka förtränga och hålla sig sysselsatt. Ja man är ju inte direkt sysslolös heller, fullt ös hela dagen lång!! Senaste veckan har Molly varit hemma från dagis eftersom hon varit förkyld med feber och allt det där...sen blev jag sjuk, IGEN, och nu är det Mios tur. När ska det sluta, undrar man ju!?

Tänkte på en sak gällande att man beklagar sig över saker och tycker att saker och ting är jobbigt, jag själv är ju ganska så begränsad när det gäller att hitta på och göra saker med Mio, en sån enkel sak som att bara åka och handla mat blir i princip ett helt företag med alla prylar som ska flyttas fram och tillbaka från bil till vagn och tvärtom. Även fast Mio är stabil så kan det ändå hända saker och då står man där... nej allt måste planers väl om man ska någonstans. Om man ska åka hem till någon eller om någon kommer till oss så måste man kolla av så att ingen är förkyld så vi inte riskerar att Mio blir sjuk...Åka på vanlig öppna förskola har jag väl funderat på ibland, men då tänker man på alla snoriga barn som finns där och på alla leksaker som 100 olika kids har tuggat och fingrat på.

När Mollan var liten och jag var mammaledig så kunde man bara "kasta" i henne i vagnen och göra precis vad man ville, gå på stan, gå på ett fik, gå på öppna förskolan, åka till affären...osv, vanliga saker som man gör när man är mammaledig! Med detta vill jag säga att man inte ska klaga på småsaker!! Jag tycker absolut inte synd om mig själv och vill inte att någon annan ska göra det heller, men jag gillar inte alls när man klagar över bagateller! Självklart kan man ha det jobbigt med friska barn också, man får inte sova klokt om nätterna, dom river, sliter och plockar med allt som man inte får plocka med, men det hör liksom till när man får barn. Om Mio kunde springa omkring så skulle han få käka blomjord ur krukorna, plocka ur alla lådor och riva ner allt han ville=)

Men som ni ser så klagar även jag över saker och det handlar då mest om att jag vill göra dom där "vanliga grejerna" och säger ofta att -tänk om Mio inte hade sin mask eller tänk om han bara kunde krypa, eller tänk om man slapp släpa med sig en syrgastub så fort man skulle åka någon stans... Men från att få veta att Mio troligtvis skulle dö första natten då han föddes och han var stel som en pinne till där han är i dag, han rör på sig mer och mer, han kan sitta med stöd, han börjar prata, han har till och med börjat gilla att äta lite smått, då kan man inte annat än känna sig lyckligt lottad trots allt! Det jag vill säga med det här är att det finns dom som klagar över sin vardag med friska barn, jag klagar över min vardag med ett barn med funktionshinder, men det är då jag tänker på dom som har väldigt svårt sjuka barn eller dom som faktiskt till och med har förlorat sitt barn...

Får det lov att vara en tankeställare...kanske!?

Kram till alla!