Puh...nära ögat;)

Lycka är att i tid upptäcka att man tagit alsolsprit istället för linsvätska!!

Hej alla fina!!!

...undrar ni vart jag tog vägen?! Ja, om det nu finns nån stackare kvar där ute som troget hänger här så blir ingen gladare än jag=)) Tyvärr räcker inte tiden till just nu, men jag har inga planer på att lägga ner bloggen...hoppas ni finns kvar när jag återkommer;)
Trist är oxå att jag inte kan ladda upp bilder till bloggen från min NYA dator, piss kan man säga åt de...)=
Men annars så mår vi bra, ja, förutom nu då ra när jag och Mollpan är lite krassliga i halsen, men annars så=)
Det händer en hel del just nu, många planer, projekt och ideér, men inget som jag kan berätta nu dessvärre...hihihi, ber att få återkomma med de!;) Men ni kan ju hålla tummarna lite grann...för säkerhets skull.

Ja, som sagt, bilder var det ont om)= och jag som tagit så fina bilder med min nya Ajfån=))
Får väl berätta istället...
Okej, en bild på två supersöta ungar i en stor gunga på skolan/dagis, en bild på en ybersöt liten kille som kollar på mammas dator, ett kort på en sötunge som badar balja med simglasögon på sig=) ...nä, hörrni...det här går ju inte!!! Får be han som köpte datorn att fixa felet, sen loooovar jag att återkomma!!=)

Så länge...puss på er!!

Det viktigaste i kroppen är nackkotorna...

I går var Mio på sjukhuset och fick sina vaccinationer som han får en gång/månad, en i varje lår... Det brukar oftast gå bra, men i går gick det sådär! Redan när jag satte på Emla plåstren så fattade han vad som var på g och började gråta, sen grät han när jag klädde på honom...hela vägen ner i bilen...när vi var på apoteket och hämtade vaccinet...och tills allt var klart och han fick lådan med dom små "jagharvaritduktigpresenterna", då var det som att trycka på en knapp och han blev äntligen tyst!!!
Förstår att det inte är så skoj att få sprutor i benen varje månad, men måste man gråta sååååå länge!! För det första var vi något försenade, Mio skrek och grät så det gurglade i helsen på honom och dessutom var det snorhalt och jag fick sladd med bilen på väg ner i lasarettsbacken...OMG, hela bilen krängde till och då var det bara att ta ett par djupa och försöka lugna ner sig, vilket inte var så lätt med en förtvivlad Mio bak i bilen!

Men men, efteråt så fick han en klubba i kiosken och sen åkte vi till ICA och handlade mat, och det tycker Mio är skitkul=)

I dag var det Mollans tur att åka till doktorn, ingen idé att ta med Mio dit, då tror han bara att det är han som ska göra något, så mommo fick vara hemma och busa med honom istället!
Mollan ja, hon har ju en ganska lång tid haft ont i sitt ben, eller rättare sagt knät, så i går när jag var på barn mottagningen så passade jag på att spara in på ett sånt där jobbigt "ringa och boka läkartid samtal" och fixade det på plats i stället!;) Det vart snabba bud och redan i dag fick vi en tid. Först träffade vi en läkare som klämde och kände på Mollys knä och ben, sen sa hon att hon hade en misstanke och försvann sen iväg ett bra tag och kom tillbaka med en annan läkare som hade bakjour. Han gjorde om samma procedur samt lite extra som ex att Mollan fick springa fram och tillbaka i korridoren...det tyckte hon var lite pinsamt då hon endast var iklädd trosor och tröja!!=) Men dom ville ju se hur det såg ut och om hon kunde röra sig obehindrat, och det kan hon ju, förutom att hon efteråt får mycket ont och bara vill ligga ner. Så här har det varit länge länge, säkert ett år eller nåt!=( Men hon har ju sina hålfotsinlägg och då har vi trott att det är av dom hon får ont, för man kan ju snedbelasta hela kroppen om man har otur...sen har vi även tänkt att hon kanske har växtvärk...men inte så länge, och inte bara i ett ben, på ett ställe!!

Ja ja, dom ställe i alla fall en miljon frågor och min reumatism kom upp på tal och efter det så blev det massa prover och nu i veckan får vi en kallelse till röntgen. Jag önskar inte min värsta ovän (inte för att jag har någon) denna jobbiga sjukdom och jag ber till gud ta mi fan att Molly inte ärvt det av mig! Vad jag fått veta så hoppar det över flera generationer, min mammas mormor hade RA, sen hoppade det över mamma och mommo, sen fick jag det! Men enligt läkaren i dag så spelar detta tydligen ingen roll...så dom ville såklart ta ett sånt prov. Har man en gång tagit det och det visar positivt så behöver man aldrig ta om det igen, för det kommer aldrig att förändras!! Behöver vi nåt sånt nu???!! NOP!!

Ja det roliga i det hela var i alla fall när vi hade satt på Emla plåster på båda armarna inför provtagningen och syster förklarar för Mollan om hur det funkar och att om man spänner sig under själva sticket så kan blodådrorna dra ihop sig, dom blir rädda förklarar hon och sticker sin väg, så därför så sätter man plåster på båda armarna ut i fall att... Sen fick vi vänta en timma och låta Emlan göra sitt, så vi gick en sväng i korridornerna som man gjort en miljon gånger förr och satte oss utanför biblioteket och delade på en chokladkaka, då sa Molly ...

-Men mamma, blodådrorna kan ju inte blir rädda och sticka någon stans, dom måste ju alltid vara där för hjärtat pumpar ju runt blodet i kroppen, ut i den här armen och tillbaka till hjärtat och sen ut i andra armen och runt i hela kroppen...hur menade hon egentligen då, sjuksystern, när hon sa så?? Ha ha, hon har kolla, den där lilla Molly...trots att hon bara är sju;) Det där vilseledande småbarnspratet funkar inte på henne;)

Fast sen sa hon också att, -Mamma, det viktigaste i kroppen är nackkotorna, utan dom kan man inte leva...

Äää okej, nej det ligger väl nåt i det, men det viktigaste är nog trots allt hjärtat Molly...

-Jo just de, hjärtat är viktigast mamma, när det slutar dunka så är man död.

Japp, stämmer!!;)

Sen var det dax för provtagning, det gick väldans bra...mycket blod, men inte en enda tår! Men det är klart, kunde inte finnas så mycket känsel kvar i den armen efter att Molly hållit på att nypa sig själv för att kolla att det verkligen var bedövat=)

Nu får vi vänta och se...

God natt!

Kan visa något annat istället...

Det blev, som ni märker ingen bild på mamma i baljan...

Så här var det...jag fick en IPhone av Ola och då var man tydligen tvungen att byta till ett microsim, lite larvigt, men okej. Jag ringde Tele2 och beställde ett (för övrigt har jag nog inte ringt dom en endaste gång sedan jag skaffade min första mobil med samma nummer som jag fortfarande äger, och det var 1996=) men i alla fall så skulle de ta fem arbetsdagar, (hur det nu kan ta så lång tid för ett vanligt brev att komma fram?!)...det gick fem dagar, en vecka, en och en halv...då ringde jag och fick veta att microsimet var skickat några dagar tidigare!!

Det hade i alla fall inte kommit så dom skulle skicka ett nytt, vid den tiden var jag rätt trött på att vänta och fick tipset om att man kunde klippa till sitt egna microsim genom att använda sig av en mall som fanns på nätet! Lät ju väldans bra, bara de att jag inte orkade koppla in skrivaren och hålla på och mikkla, så därmed tänkte jag att hur svårt kan de va att klippa till sim kortet på fri hand?! ...tydligen var det väldigt svårt, för det tilltänkta microsimkortet bidde inge bra alls)= ...det blev mer ett väldigt litet pytte microsim... så så var de me de!

Shit tänkte jag, vad har jag gjort!!! Vad ska jag nu ringa med!? Jag började rota efter Mollan mobil, hm...vart kunde den va, precis vart som hellst, tänkte jag!! Efter mycket letande hittade jag den nedtryckt i Mollys hund (mjukisdjur) Simons matskål!? Undrar om han beställt just en rosa Sony Ericsson till kvällsmat... Ur med simkortet och i med det i min telefon, upptäcker att det är ett sånt man måste ringa upp och fylla på med pengar, suck!! Kommer på att Molly fick ett påfyllnadskort av farmor i present (förlåt Mollan, jag ska betala tillbaka!=)...hon märker ändå inte de, hon är ju för tusan bara sju år! Inte hade jag en mobil när jag var sju, på sin höjd två kottar och en ask tändstickor ...så man kunde leka skogsbrand;) Ja, sen fick jag i alla fall igång telefonen och tänkte då lite för mig själv att vilken panik bara för att inte ha en fungerande mobil, skulle det va hela världen om jag inte hade haft det i några dagar?! JAAAAAAAAAAAAAA!!

Sen när jag ringt upp dom pengarna som fanns på kortet så orkade jag inte fylla på fler gånger utan använde då Mollans mobil för inkommande och Olas privata för utgående...liiiite jobbigt att gå omkring med två telefoner...och lite förvirrande!;) Efter ytterligare ett samtal till Tele2, som inte gjorde situationen bättre för min del...snarare mer irriterande. Tre dagar efter mitt tredje samtal till Tele2 dyker då äntligen mitt lilla microsim upp=) Sen tog det ytterligare några dagar för mig att lära mig hur man manövrerar en IPhone;)

Skulle precis skriva att det är därför jag inte kan visa någon bild, för att jag inte har mitt gamla simkort kvar...men så kom jag på att bilderna för tusan inte ligger på simkortet!!! Okej, jag kom inte undan med denna story då alltså... synd. Jag måste erkänna att jag inte är så särskillt smart för tillfället, vet inte vad det beror på...kanske har jag varit hemma för länge!? I dag tex när jag var hemma hos min systerdotter och jag sa att min nya IPhone hörst då dåligt när man pratar med någon, -Ja, det låter säkert bättre om du tar bort skyddsplasten som sitter för mikrofonen, sa Becca då... -Jaha, men vadå...så du menar att det har någon betydelse...? Okej...det blev faktiskt lite bättre, och det blev även bättre bilder när jag tog bort plasten som satt för kameran oxå! Är det verkligen nödvändigt att plasta in allt???

Men i stället för att se mig i en 90-liters badbalja så är det nog lite trevligare med dessa bilder!=)

Mollan i ishallen med klassen förra veckan, mamma var med och åkte också!=)

Tyvärr är detta enda bilden jag för tillfället lyckas ladda upp...nåt knas på linjen!!

Nu ska vi käka pizza=)

Trevlig helg!

Mamma i baljan...bild utlovas!!

Har ju sagt det hela tiden, jag är bara tre äpplen hög!! Och är man bara tre äpplen hög så får man plats i barnens 90 liters badbalja=) Nöden har ingen lag och jag var stenfrusen med värk i kroppen...så jag hoppade i efter att Mollan badat i går kväll. Hela golvet flöt av vatten och Molly ropar till pappa, -Pappa, mamma badar i min balja så det går vågor i hela badrummet!! Ja ja...vågor var väl att ta i, men badrumsmattan flöt runt så fint i alla fall;)

Bild utlovas på de...senare;)

Nu börjar Mio äntligen pigga på sig efter en låååång förkylning, det bli dubbelt så jobbigt när han är förkyld eftersom han har lite svårar att hosta än andra barn, när han vaknar så hostar han i några timmar innan det liksom kommer upp och igång...sen kräks han oftast i följd av det, byta lakan, tvätta tvätta. Men vi kom på att om vi väntar med frukosten tills han hostat klart så kräks han mindre, smart;) Tur att Mio tjockat på sig den senaste tiden så han slipper magra av så mycket när han är förkyld, senaste vikten låg på nästan 11 pannor=))
Annars är han just nu extremt trotsig, men det hör väll till åldern kan jag tänka! Ett sånt humör...måste han fått av pappa;)

Nu ska jag fortsätta lite med mitt nya projekt innan vi ska hämta Mollan på fritids!

Ha de!

Nu ska ni få se...

Berättade jag att min nya dator som jag fick av Ola i julklapp dog efter typ en dag...varför jag inte kommer ihåg om jag berättat eller inte är för att jag dom få gånger jag bloggat på sistone fått lov att använda min IPad, vilken inte är så särskilt bloggvänlig:( ...så pass bloggovänlig att man inte ens kan se tidigare inlägg...i fall ni tycker att jag upprepar mig så är det därför!
Och vad gör man då om man inte har någon dator att blogga på...jo man kan tex virka=) Min mormor lärde mig virka när jag var liten...och tänk, det sitter fortfarande i;)

Det hela började med att min systerdotter frågade mig om jag visste vart man kunde hitta en mobilväska till en IPhone, nja...det finns ju inte så där värst många, men jag kan virka en åt dig=) ...äääh, nej det behövs inte, tyckte hon. Är man 17 år så kanske man inte vill ha något virkat!?
Ändå började jag fnula på saken och satte igång att virka! Jag virkade en väska varje kväll och kom på nya smarta lösningar varje gång...en gågn kom till och med Ola på en smart lösning... Virkandet fortsatte och jag hade snart köpt upp hela lagret med mitt favoritgarn hos den lokala garnaffären (finnst typ en i Visby)...samt alla knappar (nästan) hos den lokala knappaffären, det finns några, men ack för få!!

Jag virkade så mycket att jag fick ont i armen=) Samtliga tjejer i familjen har numera varsin liten väska made by Lotta...plus några till;)
Mitt i allt virkande så började jag sy också...ja, det fanns ingen hejd på mitt skapande;) Jag sydde grisar och hjärtan och när syrran frågade om jag kunde virka två käpphästar till två tvillingtjejer i julklapp så var jag ju tvungen att testa det, tyvärr gick det inte som jag tänkt mig, men efter att jag och syrran brainstormat lite till kom vi fram till att jag skulle sy käpphästarna istället!
Ja, sagt och gjort så sydde jag två färgglada hästar på käpp=)

Här är några av mina kreationer som jag pysslat med under hösten...

...och det roliga är att det bara fortsätter och idéerna bara poppar ur mig;) Så behöver du en virkad traktor eller nåt är det bara att säga till;)