Jaha då blev det lite depp ändå...

Det är många som säger att jag är så positiv och stark, tack för det, men jag måste ärligt säga att det inte alltid är klackarna i taket. Jag har dock valt att denna sida inte ska bli någon depp sida utan jag vill till stor del skriva om roliga saker som hänt.

Som i dag, inga klackar i taket...inte för att något speciellt har hänt utan för att jag mest känner mig lite depp. Tänker mycket på framtiden och på hur allt ska bli samt att det snart är 1:a advent och då fyra år sedan min pappa gick bort. Denna månad kommer alltid att kännas extra jobbig och därefter julen, gillar inte julen så mycket längre...tyvärr, det är mest för barnens skull. Men i år ska vi dock fira julen hemma hos min storastorasyster (då menar jag inte att hon är stor utan att jag har en storasyster till=). Jag har klargjort att det blir en jul utan levande ljus och därmed får vi glömma och gömma alla tänkbara tändmöjligheter och skaffa oss batteridrivna ljus från CLAS OLSSON, dom är faktiskt jättefina. Helt ok tyckte mina supersöta syrror.

Mio har haft permis i dag igen och har mest sovit bort tiden, tror att pappas fotboll på tv:n var väldigt sövande. Vi skulle återlämna honom kl 18 eftersom han ska ha mat vid den tiden, men innan vi hann packa alla saker så kräktes Mio över sig och överallt. När jag skulle hjälpa lilla hjärtat med allt äckelpäckel så såg jag något i hans mun som inte skulle vara där, sonden hade följt med kräket upp och tydligen glömt att den skulle vara i magen och inte i munnen... Lite läskigt tyckte jag eftersom jag inte varit med om det tidigare, det var bara att dra upp sonden och bege sig till sjukhuset. Mitt i matbussen tänkte Mio fast somnade innan vi hunnit ut från huset. Får han inte sitt kvällsmål kl 18 så blir ha lätt lite purken, bebis samt att han är kille =ingen bra kombination när det gäller mat.

Det enda jag hade att ersätta den kräkade bodyn med var en av Mollys gamla t-shirt med texten "Be ware of falling coconuts", kändes lagom käckt och dessutom var den 2 storlekar för stor samt med en klädsam fläck mitt på magen. Konstigt att man har en bebis hemma men inga kläder, får blir ändring på det!! Utstyrseln vägdes

dock upp med ny mössa samt nya små söta tossar.

När i kom ner till sjukan så väntade sonden på oss, miss vid första försöket då sonden återigen kom upp genom munnen, stackars lilla plutten som bara grät och skrek. Andra försöket så satt den som en smäck och efter några minuter så kom det mat i lilla maggen, en lättnad tyckte Mio som gav ifrån sig en stort smile. Blir han arg så bli han superarg, annars är han lugn som en filbunke.

Jaha vad har annars hänt så..-Jo, Mio har gått från tungviktare till mellanviktare, det handlar om att han gått ner typ 80 gram, men i Mios mått mätt så duger det inte så det fick bli ett tillägg i den vanliga Baby Sempen som han får, Baby Semp + Infatrini som är energirik spädbarnskäk så nu kan man säga att han får en bebis likör43 med mjölk. Få se vad som händer något på vågen av detta.

Jag har längtat att få gå på stan med vagnen, allra helst nu när det snart är julskyltning...jag vill ju att hela familjen ska kunna gå på det. Jag hade planerat allt jag skulle göra när Mio föddes, gå på öppna förskolan i Domkyrkan, gå på promenader med kompisar som fått barn, gå på fik...men det blev inte så och jag har lite svårt att acceptera det. Sen skulle jag mysa med syrran och hennes lilla Algot som föddes nästan samtidigt som Mio, men jag har haft jättesvårt att träffa Algot eftersom jag bara jämnför honom med Mio, men det är ju dumt för man kan och ska inte jämnföra, Mio är sjuk och Algot är frisk. Det går dock bättre nu efter att jag blivit uppläxad av min fyra åring, måste citera Molly, -Mamma, Mio är Mio och han är den bebis vi fått och det går inte bara att lämna tillbaka honom. Så där jag, då så! Måste bara berätta att hon själv var sugen på att byta Mio mot en annan bebis som låg i samma sal, hon tyckte den var mycket mindre och såg ut som en docka (född i v 23 och vägde knappt någonting)

Försäkringskassan lyser med sin frånvaro, allt det här med assistans you know, blir det timmar eller inte och i så fall hur många, det är frågan!! Ett mirakel ska ske om vi ska få komma hem till jul, nog inget att räkna med, men vi tänkte i alla fall sno med oss lillgrabben hem ändå på julafton...ha ha ha.

Nu blev det rackarns sent i kväll också och jag som gick upp kl 6 i morse, var hon Mio vid 7...okristligt tidigt, känns som man går upp mitt i natten. Fast nu kommer man in i den berömda andra andningen och då bli man ju pigg som en mört, fast nu ska jag göra ett försök med kudden för i morgon är det en ny dag på sjukhuset, Ola ska döma fotboll och Mollan ska baka bullar med mommo (tack för det mommo=), Molly sa att hon frågat mommo om hon fick ta med 1 bulle hem till mamma, väldigt snällt av henne=) Jag ska fortsätta lära Mio hur man borstar tänderna, han är på väldigt go väg.

Natti natti

Många varma kramar till min vän med familj, tänker på er!