fredag, april 01, 2011

Kan jag få beställa en tankeställare tack?!

Hej hej, nu är jag tillbaka igen... De va hemskt va slö jag är nu för tiden...på bloggen alltså, inte annars...eller ja lite slö kanske, i huvud, kropp och själ, men det får man försöka förtränga och hålla sig sysselsatt. Ja man är ju inte direkt sysslolös heller, fullt ös hela dagen lång!! Senaste veckan har Molly varit hemma från dagis eftersom hon varit förkyld med feber och allt det där...sen blev jag sjuk, IGEN, och nu är det Mios tur. När ska det sluta, undrar man ju!?

Tänkte på en sak gällande att man beklagar sig över saker och tycker att saker och ting är jobbigt, jag själv är ju ganska så begränsad när det gäller att hitta på och göra saker med Mio, en sån enkel sak som att bara åka och handla mat blir i princip ett helt företag med alla prylar som ska flyttas fram och tillbaka från bil till vagn och tvärtom. Även fast Mio är stabil så kan det ändå hända saker och då står man där... nej allt måste planers väl om man ska någonstans. Om man ska åka hem till någon eller om någon kommer till oss så måste man kolla av så att ingen är förkyld så vi inte riskerar att Mio blir sjuk...Åka på vanlig öppna förskola har jag väl funderat på ibland, men då tänker man på alla snoriga barn som finns där och på alla leksaker som 100 olika kids har tuggat och fingrat på.

När Mollan var liten och jag var mammaledig så kunde man bara "kasta" i henne i vagnen och göra precis vad man ville, gå på stan, gå på ett fik, gå på öppna förskolan, åka till affären...osv, vanliga saker som man gör när man är mammaledig! Med detta vill jag säga att man inte ska klaga på småsaker!! Jag tycker absolut inte synd om mig själv och vill inte att någon annan ska göra det heller, men jag gillar inte alls när man klagar över bagateller! Självklart kan man ha det jobbigt med friska barn också, man får inte sova klokt om nätterna, dom river, sliter och plockar med allt som man inte får plocka med, men det hör liksom till när man får barn. Om Mio kunde springa omkring så skulle han få käka blomjord ur krukorna, plocka ur alla lådor och riva ner allt han ville=)

Men som ni ser så klagar även jag över saker och det handlar då mest om att jag vill göra dom där "vanliga grejerna" och säger ofta att -tänk om Mio inte hade sin mask eller tänk om han bara kunde krypa, eller tänk om man slapp släpa med sig en syrgastub så fort man skulle åka någon stans... Men från att få veta att Mio troligtvis skulle dö första natten då han föddes och han var stel som en pinne till där han är i dag, han rör på sig mer och mer, han kan sitta med stöd, han börjar prata, han har till och med börjat gilla att äta lite smått, då kan man inte annat än känna sig lyckligt lottad trots allt! Det jag vill säga med det här är att det finns dom som klagar över sin vardag med friska barn, jag klagar över min vardag med ett barn med funktionshinder, men det är då jag tänker på dom som har väldigt svårt sjuka barn eller dom som faktiskt till och med har förlorat sitt barn...

Får det lov att vara en tankeställare...kanske!?

Kram till alla!