Hej hej, nu är jag tillbaka igen... De va hemskt va slö jag är nu för tiden...på bloggen alltså, inte annars...eller ja lite slö kanske, i huvud, kropp och själ, men det får man försöka förtränga och hålla sig sysselsatt. Ja man är ju inte direkt sysslolös heller, fullt ös hela dagen lång!! Senaste veckan har Molly varit hemma från dagis eftersom hon varit förkyld med feber och allt det där...sen blev jag sjuk, IGEN, och nu är det Mios tur. När ska det sluta, undrar man ju!?
Tänkte på en sak gällande att man beklagar sig över saker och tycker att saker och ting är jobbigt, jag själv är ju ganska så begränsad när det gäller att hitta på och göra saker med Mio, en sån enkel sak som att bara åka och handla mat blir i princip ett helt företag med alla prylar som ska flyttas fram och tillbaka från bil till vagn och tvärtom. Även fast Mio är stabil så kan det ändå hända saker och då står man där... nej allt måste planers väl om man ska någonstans. Om man ska åka hem till någon eller om någon kommer till oss så måste man kolla av så att ingen är förkyld så vi inte riskerar att Mio blir sjuk...Åka på vanlig öppna förskola har jag väl funderat på ibland, men då tänker man på alla snoriga barn som finns där och på alla leksaker som 100 olika kids har tuggat och fingrat på.
När Mollan var liten och jag var mammaledig så kunde man bara "kasta" i henne i vagnen och göra precis vad man ville, gå på stan, gå på ett fik, gå på öppna förskolan, åka till affären...osv, vanliga saker som man gör när man är mammaledig! Med detta vill jag säga att man inte ska klaga på småsaker!! Jag tycker absolut inte synd om mig själv och vill inte att någon annan ska göra det heller, men jag gillar inte alls när man klagar över bagateller! Självklart kan man ha det jobbigt med friska barn också, man får inte sova klokt om nätterna, dom river, sliter och plockar med allt som man inte får plocka med, men det hör liksom till när man får barn. Om Mio kunde springa omkring så skulle han få käka blomjord ur krukorna, plocka ur alla lådor och riva ner allt han ville=)
Men som ni ser så klagar även jag över saker och det handlar då mest om att jag vill göra dom där "vanliga grejerna" och säger ofta att -tänk om Mio inte hade sin mask eller tänk om han bara kunde krypa, eller tänk om man slapp släpa med sig en syrgastub så fort man skulle åka någon stans... Men från att få veta att Mio troligtvis skulle dö första natten då han föddes och han var stel som en pinne till där han är i dag, han rör på sig mer och mer, han kan sitta med stöd, han börjar prata, han har till och med börjat gilla att äta lite smått, då kan man inte annat än känna sig lyckligt lottad trots allt! Det jag vill säga med det här är att det finns dom som klagar över sin vardag med friska barn, jag klagar över min vardag med ett barn med funktionshinder, men det är då jag tänker på dom som har väldigt svårt sjuka barn eller dom som faktiskt till och med har förlorat sitt barn...
Får det lov att vara en tankeställare...kanske!?
Kram till alla!
2 kommentarer:
Du skriver att du önskar få kommentarer till din blogg...så här kommer lite av mina tankar kring ditt inlägg om "Tankeställare". Tankeställare är alltid bra att få emellanåt. Vad som är en tankeställare för dig är dock kanske inte samma för nästa person eftersom alla har olika referensramar och lever olika liv. Vem som tex har förlorat ett barn är ju inget som "syns utanpå" en person, så m a o så vet man aldrig vad folk har i sitt bagage. Jag menar att alla har rätt att klaga för det är en sund ventil för att man behöver lätta på trycket inombords, men när det går till överdrift och det är ett evigt klagande på allt och allting då kan det självklart vara jobbigt att lyssna på. Men det kan kanske också betyda att den personen ifråga inte mår särskilt bra. Så då är det bättre att lyssna och fråga om allt är ok än att avfärda personen som en gnällspik. Vi är nämligen alla gnällspikar emellanåt mig själv inkluderad :-) bara det att vi gnäller över olika saker...
Kram Monika
PS: Tack för en fin blogg, läser den lite då och då, roligt att följa er och Mios framsteg.
Det jag försökte knyta ihop säcken med var just att alla har sina olika saker att klaga på, men det jag menar att det finns olika "grupper" om man uttrycker sig så... Och jag personligen som lever ett ganska så mer annorlunda liv än tidigare känner att man verkligen gnällde över småsaker förut, man visste inte hur bra man hade det om man säger så. Nu när jag har kommit i kontakt med flera som har det desto värre än en själv och man tycker att man har en helt ok vardag trots allt så bli man lätt lite trött på vissa som beklagar sig över småsaker som dom exempel som jag tog upp i mitt inlägg. Ganska mycket obefogat gnäll är det trots allt...enligt min åsikt!;)
Skicka en kommentar