måndag, november 30, 2009

Korvstoppning och tajta stödstrumpbyxor...

Det lackar mot jul kan man säga, snart december...på ett sätt känns det som om vi missat 7 månader av 2009, vi gick direkt från april till december?!

Får lite panik av att tiden bara springer i väg, när ska man "hinna" med allt man vill/ska göra? Att man MÅSTE putsa alla fönster innan man sätter upp julstjärnorna är ju ett måste i min hjärna, för Olas del är det inte så nödvändigt, men trots det så såg det i lördags ut så här=) En ny fönsterputsare är född!! Halleluja!! Det hör till saken att vi har ca 4 meter höga fönster och ett öppet hål mellan våningsplanen, inte direkt så mycket att stå på när man putsar mer än en skruttig stege och ett smalt fönsterbräde...eftersom jag är så höjdrädd (både när man tittar upp och när man tittar ner) så var jag inte så värst behjälplig utan fick blunda när jag skulle ge Ola en ny trasa. Nu behöver vi kanske inte ringa putsarfirman nästa gång, Ola var grymt bra på uppgiften.











Efter rena fina fönster så kom stjärnorna på plats...











Mio gosar sig i vagnen!

På 1:a advent var vi och hämtade hem lillprinsen för en dags permis, allt gick strålande och killarna kollade sport medans tjejerna var på julskyltning. Mio sköter sig fin fint och är glad för det mesta, känns som vi har fått lite rutin och det flyter liksom på. Visst kan jag känna lite ilska och avundsjuka när jag som i går såg massa barnvagnar på stan, men vad tjänar det till... man får helt enkelt vara glad för det man har och inte ledsen för det man inte har...

Mio har ökat i vikt igen, tror nog det var fel på vågen sist han vägdes, för nu väger han 6 240 kg och är 63,5 cm lång=) Han verkar klarar sig bra på Baby Semp och har nu gått från 155 ml till 165 ml, magen börjar bli tjock och go och därmed uppstår snart ett litet problem... kläder! Synd att det bara finns bodys med omlottknäppning upp till storlek 68, börjar som sagt bli lite svårt att dra en vanlig body med ynka två knappar i halsen nerifrån och upp...det blir liksom lite omvänt. Det går ju att ta bort masken och dra kläderna den vanliga vägen, över huvudet, men det blir lite mer krångel...och krångel vill man ju helst slippa=)

Vi har bestämt oss för att gå på jobbets årliga julfest, känns både kul och lite läskigt, det var ju faktiskt ganska länge sedan jag hade kontakt med jobbet. Vanligtvis så får man en bebis och så efter några månader så är det "lag" på att man ska besöka jobbet och visa upp det lilla tillskottet...så blev det inte denna gång, inte än i alla fall. Ja, så man är ju lite insnöad vid det här laget och som den festprisse man en gång var så känns det onekligen lite ovant att man snart ska ut i vimlet igen efter snart 1,5 års ide. Men det ska ändå bli skoj!

Nästa dilemma, VAD SKA JAG HA PÅ MIG??? Började med att prova de byxor som jag har i garderoben...gick inte så bra, eller dom gick på, men jag såg ut som en korv.. något har hänt med mina byxor!!! Fick en idé och det här är nog inget tjejer egentligen vill berätta, men jag bjuder på det här... gick till Lindex och frågade om dom hade strumpbyxor som håller in både rumpa och lår, nej svarade dom, -men vi har ett par som håller in låren och ett par som håller in rumpan...-så du kanske ska köpa båda? Ähhh nej tack sa jag och var tvungen att göra ett svårt val, rumpa eller lår, rumpa eller lår... jag tog lårstrumpbyxorna och när jag kom hem så var jag ju tvungen att prova om dom fyllde sin funktion, tog mig ungefär en kvart att åla på mig dom, men när dom väl var på plats så var det värt besväret=) Syrran sa att det var stödstrumpbyxor, men det struntar jag i, dom ska ju ändå sitta under byxorna. Kan i och för sig bli problem när man ska gå på toa, men det får bli ett senare problem.

Väntar med spänning på att Försäkringskassan ska höra av sig med ett beslut om hur många timmar vi får, det blir nog förhoppningsvis denna vecka, sen är det bara val av assistansbolag kvar och anställning av assistenter. Ingen lätt procedur, bara handläggningen av vårat ärende har säkert tagit tre månader, ska nog inte räkna med att allt är klart innan jul, lär säkert dröja till efter nyår med tanke på alla röda dagar och så. Men har vi väntat så här länge så kan vi nog vänta några veckor till.

Mollys adventskalender är äntligen klar och paketen är på plats, tack till mommo för ungefär hälften av alla paket=) Molly är eld och lågor och har väntat och väntat och sneglat på alla paket hela kvällen, så förväntansfull att hon somnade först klockan 22.15. När jag slagit in alla paket så fick hon välja vilket som skulle hänga på 1:a, helt omedveten om vad innehållet är...men som barn gör så valde hon det som var störst i högen.
I eftermiddag har Molly och Ola varit och julpysslat på dagis, det brukar vara jag som får äran, men i år så blev det pappa eftersom jag var hos Mio. Resultatet av pysslandet blev en smällkaramell och en dörrkrans, mycket fint gjort!

Trevlig 1:a advent till alla i efterskott!

torsdag, november 26, 2009

Tack!

Tack för alla inlägg och för den fina respons på reportaget i tidningen. Riktigt skoj med så många besökare som bloggen har och att det är så många som är intresserade av att läsa vad jag har att skriva, känner inte alls någon press nu på att prestera=)

Det är lite jobbigt just nu (Mio mår bra), men allt och alla runt omkring ska bara strula hela tiden...kan man inte bara få ha lite lugn och ro när det ändå trots allt kändes ganska okej?!

Har tagit fram adventsstjärnor och sytt en adventskalender till Molly, frysen har fyllt på sig själv med 5 påsar lussebullar (tack mamma=), vita mattan är tvättad och gardinerna är tvättade och strukna (tack VIC tvätten och tack mamma som hämtar allt i morgon), fönsterna är putsade (tack grannen Lasse). Ska nog få till en mysig advent och jul trots allt.






Natti!

onsdag, november 25, 2009

Mio 7 månader, glad mamma och promenad!



Den kom den sågs, men den segrade inte, nu snackar vi infantrini (extra kalorier) som Mio fick förra veckan, vi gillar inte det eftersom Mio fick det på KS och han kräktes som en gris av det. Så i går satt pappa Ola stopp för infan då han gjort en bedömning att den framkallade ännu mer kräk. (Finns vissa tendenser till att Ola skulle vilja vara läkare, i dag ville han lyssna på mitt och Mollys hjärtan samt lungor...jag låter honom hållas, men gränsen får väl gå där ...bara han inte går runt till andra patienter).
Tycker redan att Mio kräks mindre, så vi får se vad som händer. Han hadde ändå gått upp i vikt denna vecka, 6150 pannor! Så nu ska han bara få Baby Semp 165 ml, så länge man märker att han inte är vrålhungrig så räcker det med Baby Semp eftersom den innehåller samma kalorimängd som Baby Semp 2.

Ok, nog om de...eller förästen, det blev en sväng med gamla ventolin också, det är en medicin som han får inhalera, en ny doktor tyckte att Mio lät lite rosslig i går så han ville sätta in ventolin för att kolla om det blev bättre, inte för att jag märkte nån skillnad på Mio att han skulle vara mer rosslig eller så, men å andra sidan är inte jag heller någon doktor. Tycktes inte se någon skillnad alls i går kväll fram till de att Mio fick värsta svett attacken, fattade inte vad som hände riktigt men pulsen gick ner och sen upp och så höll den på så en timma ungefär ....mysko. Syresättningen var kanon och vi kunde till och med stänga av syret helt, han var tokröd i ansiktet och svettig men annars helt lugn, låg och snuttade på sin tummer i godan ro. Ingen fattade vad som hände, men eftersom han inte verkade må dåligt så fick vi vänta och se om det gick över, vilket det gorde ganska fort. Efter det var han piggare och pratigare än vanligt, vet inte vad det var för inhalation han fick....=)

I dag är Mio 7 månader, helt otroligt, kan tiden verkligen gå så fort? I dag tog vi Mio i sin vagn och Molly i sin och så drog vi på promenad (2:a gången på 7 mån) vi gick bort till Tott hotell och tillbaka, känndes underbart. Vi stannade på den där nya uteserveringen och så ställde vi upp kamerna på bardisken så att vi kunde ställa den på timer så alla kunde vara med på kortet, Ola fick springa fort fram och tillbaka några gånger...en bil stannade och hon som körde asgarvade åt våran lilla fotoshoot.

Mio fick present av barnavdelningen, men som vanligt var det snöret som var det bästa och denna gång var det rött snöre, vilken lycka! Sen fick Mio en barbapappa filt av oss eftersom hans andra lilla gosefilt förmodligen har kommit med i sjukhustvätten som går till Västervik...by by filten. Sjukgymnasten Monica kom och tog kort på hela familjen, jättefint... förutom att jag ser ut att tagit någon form av lugnade medel, Ola ser ut som en massmördare (vilket han gör på alla kort) Molly gjorde något annat utom att kolla mot kameran och då var det bara lilla Mio kvar som satt där som ett litet ljus. Men det blev fint ändå...inte lätt att hålla rätt på en helt galen familj.

I kväll när vi var nere och nattade gossen så gjorde han nya framsteg, han skulle prompt ligga på rygg på en kudde och då minsann kom armar och ben i gång, han trampade och trampade med fötter och ben samt att han lyfte upp benen och samtidigt så hade han armarna rakt ut och upp som han ville säga -Kom och krama mig! Han var på g kan man säga...kul att se honom så eftersom han inte rör på sig så mycket i det stora hela, men i bland släpper han loss=) Och han har skrattat åt det mesta och flesta och verkar tycka att livet ändå är rätt okej.

Så i dag blev det en glad dag!

lördag, november 21, 2009

Jaha då blev det lite depp ändå...

Det är många som säger att jag är så positiv och stark, tack för det, men jag måste ärligt säga att det inte alltid är klackarna i taket. Jag har dock valt att denna sida inte ska bli någon depp sida utan jag vill till stor del skriva om roliga saker som hänt.

Som i dag, inga klackar i taket...inte för att något speciellt har hänt utan för att jag mest känner mig lite depp. Tänker mycket på framtiden och på hur allt ska bli samt att det snart är 1:a advent och då fyra år sedan min pappa gick bort. Denna månad kommer alltid att kännas extra jobbig och därefter julen, gillar inte julen så mycket längre...tyvärr, det är mest för barnens skull. Men i år ska vi dock fira julen hemma hos min storastorasyster (då menar jag inte att hon är stor utan att jag har en storasyster till=). Jag har klargjort att det blir en jul utan levande ljus och därmed får vi glömma och gömma alla tänkbara tändmöjligheter och skaffa oss batteridrivna ljus från CLAS OLSSON, dom är faktiskt jättefina. Helt ok tyckte mina supersöta syrror.

Mio
har haft permis i dag igen och har mest sovit bort tiden, tror att pappas fotboll på tv:n var väldigt sövande. Vi skulle återlämna honom kl 18 eftersom han ska ha mat vid den tiden, men innan vi hann packa alla saker så kräktes Mio över sig och överallt. När jag skulle hjälpa lilla hjärtat med allt äckelpäckel så såg jag något i hans mun som inte skulle vara där, sonden hade följt med kräket upp och tydligen glömt att den skulle vara i magen och inte i munnen... Lite läskigt tyckte jag eftersom jag inte varit med om det tidigare, det var bara att dra upp sonden och bege sig till sjukhuset. Mitt i matbussen tänkte Mio fast somnade innan vi hunnit ut från huset. Får han inte sitt kvällsmål kl 18 så blir ha lätt lite purken, bebis samt att han är kille =ingen bra kombination när det gäller mat.

Det enda jag hade att ersätta den kräkade bodyn med var en av Mollys gamla t-shirt med texten "Be ware of falling coconuts", kändes lagom käckt och dessutom var den 2 storlekar för stor samt med en klädsam fläck mitt på magen. Konstigt att man har en bebis hemma men inga kläder, får blir ändring på det!! Utstyrseln vägdes
dock upp med ny mössa samt nya små söta tossar.

När i kom ner till sjukan så väntade sonden på oss, miss vid första försöket då sonden återigen kom upp genom munnen, stackars lilla plutten som bara grät och skrek. Andra försöket så satt den som en smäck och efter några minuter så kom det mat i lilla maggen, en lättnad tyckte Mio som gav ifrån sig en stort smile. Blir han arg så bli han superarg, annars är han lugn som en filbunke.

Jaha vad har annars hänt så..-Jo, Mio har gått från tungviktare till mellanviktare, det handlar om att han gått ner typ 80 gram, men i Mios mått mätt så duger det inte så det fick bli ett tillägg i den vanliga Baby Sempen som han får, Baby Semp + Infatrini som är energirik spädbarnskäk så nu kan man säga att han får en bebis likör43 med mjölk. Få se vad som händer något på vågen av detta.

Jag har längtat att få gå på stan med vagnen, allra helst nu när det snart är julskyltning...jag vill ju att hela familjen ska kunna gå på det. Jag hade planerat allt jag skulle göra när Mio föddes, gå på öppna förskolan i Domkyrkan, gå på promenader med kompisar som fått barn, gå på fik...men det blev inte så och jag har lite svårt att acceptera det. Sen skulle jag mysa med syrran och hennes lilla Algot som föddes nästan samtidigt som Mio, men jag har haft jättesvårt att träffa Algot eftersom jag bara jämnför honom med Mio, men det är ju dumt för man kan och ska inte jämnföra, Mio är sjuk och Algot är frisk. Det går dock bättre nu efter att jag blivit uppläxad av min fyra åring, måste citera Molly, -Mamma, Mio är Mio och han är den bebis vi fått och det går inte bara att lämna tillbaka honom. Så där jag, då så! Måste bara berätta att hon själv var sugen på att byta Mio mot en annan bebis som låg i samma sal, hon tyckte den var mycket mindre och såg ut som en docka (född i v 23 och vägde knappt någonting)

Försäkringskassan lyser med sin frånvaro, allt det här med assistans you know, blir det timmar eller inte och i så fall hur många, det är frågan!! Ett mirakel ska ske om vi ska få komma hem till jul, nog inget att räkna med, men vi tänkte i alla fall sno med oss lillgrabben hem ändå på julafton...ha ha ha.

Nu blev det rackarns sent i kväll också och jag som gick upp kl 6 i morse, var hon Mio vid 7...okristligt tidigt, känns som man går upp mitt i natten. Fast nu kommer man in i den berömda andra andningen och då bli man ju pigg som en mört, fast nu ska jag göra ett försök med kudden för i morgon är det en ny dag på sjukhuset, Ola ska döma fotboll och Mollan ska baka bullar med mommo (tack för det mommo=), Molly sa att hon frågat mommo om hon fick ta med 1 bulle hem till mamma, väldigt snällt av henne=) Jag ska fortsätta lära Mio hur man borstar tänderna, han är på väldigt go väg.

Natti natti
Många varma kramar till min vän med familj, tänker på er!

onsdag, november 18, 2009

Tack!

I dag är det en månad sedan jag startade bloggen om Mio och det har varit ca 3000 besökare på sidan=) Riktigt skoj!!
Är lite trött i kväll så jag ska gå och krypa ner hos Mollan nu, men jag återkommer...

Håll till godo med lite randiga bilder så länge!



Keep on surfing!!

söndag, november 15, 2009

Vilken helg!!!

Molly har varit så kass hela helgen, i fredags kväll började hostan på allvar och det slutade med att jag fick sitta med henne i knät framför en öppen terassdörr för att hon skulle få frisk luft... Ola var hos Mio hela kvällen och kom lagom hem till ytterligare en kräkunge, hostan blev om möjligt ännu värre under natten och jag somnade runt 03.00. Beskrev hostan för Mios doktor Maggan och hon sa att det lät som krupp, det håller fortfarande i sig och har därmed inte blivit särskilt mycket sova för någon i familjen...Eftersom det bara är virus så är det inte mycket att göra mer än att ge hostmedicin och sova med högt under huvudet. Blir off dagis i morgon också!

Barnen kör lite varannan kan man säga för Mio har haft en kanonhelg, vi var först lite skeptiska till permis i lördags eftersom Molly var dålig och kanske kunde smitta lillebror, men hon var och hälsade på honom kvällen innan hon blev sjuk så det hade nog ändå varit för sent. Så permis blev det från klockan 10-18 i lördags och som sagt så gick det väldigt bra.

Mio har för det mesta extra syre kopplat till slangen som går till andningsmasken, men i lördags öppnade vi inte ens syrgastuben=) Syresättningen ser man på en liten monitor som är kopplad till en mätare som man sätter på foten eller handen, 100 % är max och normalt värde ska ligga mellan ungefär 95-100. I går använde vi som sagt ingen extra syrgas och trots det låg Mios värde på 92-98, det är superbra! Synd bara att det varit skitväder så man inte kunde gå på promenad, har bara varit på promenad med Mio en gång sedan han föddes...

Det där med syragstuber förresten..shit va jobbigt det är, inte bara för att Mio måste ha det utan för att jag tycker det är väldigt läskigt med själva tuben, har dock vant mig lite, men kommer nog alltid att vara lite lite rädd... De tubar som vi för tillfället har hemma är de minsta som finns, innehåller 200 bar (säger kanske inte så mycket, bar är väl nåt slags tryck förmodar jag=), dom är i alla fall ganska små och ryms under vagnen. När Mio är hemma så kan vi därför inte ha ljus tända med tanke på brandrisken, men vad gör väl det när man har Mio och Molly som lyser upp=) Får väl ut och leta batteridrivna värmeljus, har väl kommit en hel del sånt på marknaden nu, minns när pappa var sjuk och hade syrgas...vi letade som dårar efter alternativ till levande ljus. Någon som har några tips kanske, så här till advent vill man ju gärna ha ljus ändå.

Det där med att tända ljust sitter ju i ryggraden för mig, så jag måste verkligen tänka till när Mio är hemma, vore ju tråkigt att bränna ner huset nu när det snart är jul och allt=)

I går kväll efter att vi återlämnat Mio i befintligt skick till sjukhuset så åkte vi hem och lagade mat (eller rättare sagt så var det JAG som lagade mat), det blev smarrig pasta med kyckling, kräftstjärtar och saffran, händer ju inte så ofta att både jag och Ola är hemma på kvällarna så vi passade på att dela på en flaska rödvin också=)

En BRA helg!!

Nu ska jag bara försöka sova bort dom svarta sopsäckarna som jag har under ögonen...om det är möjligt.

I morgon säger vi GRATTIS till gammelfarmor Elsa som fyller 101 ÅR! Det skiljer alltså ett halvår mellan Mio och Elsa...eller jag menar etthundra och ett halvt år!!

onsdag, november 11, 2009

Ost på micron, sår på näsan och rossel i rören...

I dag blev det en sväng till vårdcentralen som ett litet avbrott från sjukhusmiljön, Molly har flera dagar klagat på att hon har svårt att svälja när hon äter, först trodde jag att det var för att hon ville slippa maten eller för att vi ofta pratar om att Mio har svårt med att svälja. Men i natt började hon hosta jättemycket och i morse hade hon fått feber.

Doktorn kollade, lyssnade och konstaterade att hon var rosslig i rören och fick nya inhalations mediciner. Molly har förkylnings astma, men har inte haft problem med det på väldigt länge. Besöket på vårdcentralen avslutades med hals och blodprov, lätt på en 4,5 -åring...NOT! Stark är hon ju också den lilla räkan, efter mycket tjatande och lockande med både godis och leksak från mammas sida så tröttnade tanten på labbet och tryckte ner bomullspinnen i halsen utan pardon...inge mjäk där inte! Sen var det BARA ett stick i fingret kvar, gick inge vidare, för Molly var redan helt uppskrämd och skiträdd för labbtanten, slutade med att dom fick visa på mig först...vad skulle jag göra, det var bara att sträcka fram fingret och se glad ut. Denna förhandsvisning hjälpte dock inte så värst mycket och även detta prov slutade med att den nu ganska tålamodslösa labbskräcktanten sulade tag i Mollys lilla finger och tog provet...åter igen, utan pardon!
Det får blir en vilodag från dagis i morgon och vänta ut det som i dagsläget bara verkade vara ett virus.

Mio dock är pigg och glad, inga sviter efter den något försenade 3-månders vaccinationen som togs nu i veckan, trots en spruta i varje lår så gick det rätt bra. Något annat som också var bra denna vecka var provet som mäter syret i blodet, värdet ska normalt ligga mellan 6-9 och Mio har legat runt 7-9, men nu var det nere på 6,8=)

Masken har dessvärre ställt till lite problem, eftersom den lätt hamnar lite på sniskan och ibland drar uppåt så kommer hans stackars lilla näsa i kläm...resultatet blev ett rejält hack mitt mellan näsborrarna. Han hade varit lite gnällig under lördags eftermiddagen och ingen visste riktigt vad det berodde på...det var först senare på kvällen som jag såg att det var lite blod under näsan och när vi tog bort masken för att kolla lite närmre så upptäckte vi att skiljeväggen mellan näsborrarna nästan var av, det var precis i vecket där masken slutar och jättesvårt att se när masken är på. Detta problem uppstår lite då och då eftersom det är svårt att få masken att sitta helt tätt samt att när Mio rör på huvudet så glider mössan och masken åt alla håll och kanter. Efter några dagar med suturtejp är nu såret helt läkt och ser jättefint ut.

Matpumpen funkar otroligt bra och det kändes som om han kräktes mindre nu under några dagar...tills i går när han kräktes 4 gånger under loppet av några timmar! Verkar dock inte som det påverkar vikten i någon större utsträckning för nu har Mio blivit en tungviktare och gått upp i 6-kilos klassen, vikt i måndags: 6 085 kg.

För att fräscha upp dom små risgrynen i Mios mun så tog jag med Mollys Byggare Bob tandkräm i dag och den var sannerligen uppskattad, Molly ville inte ha tandkrämen längre eftersom den smakar godis och då gillar ju tandtrollen den...låter faktiskt ganska logiskt!

Själv har jag i dag återupptagit ett gammalt intresse och därmed gått loss "rejält" med VISA kortet, har fyndat en väska, ett skärp och en väst till mig själv samt två tröjor och ett par byxor till Molly, allt detta för endast 169 kr! Katsching!!

Förvirringen verkar fortsätta... och veckans ERROR historia måste nog bli detta...










Bilden kom i ett MMS från Ola, x antal timmar efter att jag ätit frukost, med texten: Var du trött i morse??
Ni kan ju gissa vart brödet låg...=)

www.heltförvirrad.nu

tisdag, november 10, 2009

Välkommen till Holland


"Välkommen till Holland" är en mycket bra text skriven av Emily Pearl Kingsley. Denna text säger allt.

Välkommen till Holland

Jag blir ofta ombedd att beskriva hur det är att ha ett utvecklingsstört barn. Jag vill här försöka hjälpa människor, som inte fått erfara denna speciella upplevelse. Det känns så här...När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande. Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"

"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien." Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där

Det är viktigt att förstå, att du inte har komit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.

Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite saktare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.

Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."

Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att bli fri så du kan njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.


(Översättning av Margareta Ugander)

söndag, november 08, 2009

Öh öh, ha den äran...

Tänk vad man vänjer sig fort, det som verkade så himla svårt känns plötsligt ganska lätt..eller är det svårt? Koppla i, koppla ur (koppla av?!), slå på, stäng av, fyll på, häll ur... extra maskin, extra mask, extra syrgas tub, extra allt..lök på laxen, grädde på moset...eller hur var det nu? Har vi med allt? Vi ändå har hittat en ganska bra rutin när Mio ska hem på permis, än så länge får han plats i liggdelen till vagnen så vi har honom i den när vi åker i bilen...vi åker inte särskilt lagligt, lite som på 70-talet när mamma och pappa ställde in liften i baksätet. När han blir större får vi väl komma på någon annan lösning. Eftersom Mio har både BiPAP -maskin och syrgas kopplat till sig så är det inte det smidigaste att sätta honom i bilstol, men det går säkert med lite pyssel, just nu funkar detta bäst.

Ja, permis alltså...dagen var hur bra som helst, fars dag, glada barn och smörgåstårta! Hann även med lite väl behövt trädgårdsarbete, Ola byggde klart trappan till trädecket på baksidan och sen blev det fotboll och soft med Mio i nya sackosäcken. Molly har varit överallt och ingenstans...gott om energi, för mycket energi!

I går var vi på bio och såg filmen Upp, lite sorglig, spännande och väldigt rolig...jag är nog fast i barnfilmsträsket! Molly passade på att fotas med grabbarna från Alvin och gänget, hon var lite skeptisk men jag "tvingade" in henne bland de stora pappfigurerna=) mohaaaaaa!




I morgon är det måndag igen...


Kramar till min vän

torsdag, november 05, 2009

Hallå i telefon!!

I dag halv tre så fick mobilen jobba stenhårt med att leverera meddelanden som kommit in under dagen, tydligen har Tele 2:s nät varit lite visset... (eller ja ja, dom drällde väl kanske inte in, med där var i alla fall två meddelanden) Bland annat så var där ett meddelande från vår handläggare på F-kassan, typiskt att vi aldrig kan få tag i varandra. Nu har läkarintyget i alla fall kommit i väg så jag hoppas att det händer något snart.

Mio har fått smak för det goda i dag, ett litet smakprov på fruktmos...vet inte om det var frukten eller skeden som var godast?
Eftersom vi inte vet om han kan svälja så måste man ta det väldigt försiktigt, men han måste ju få möjlighet att smaka i alla fall!
Han får även smaka på vanliga maten vid varje mål, tänk vad tråkigt om man aldrig fick smaka maten, bara direkt ner i magen... utan att passera gå...

Efter helgen så är det dax för ytterligare en vaccination, denna gång är det den vanliga 3-månaders vaccinationen. Den har inte varit prio ett direkt och därmed lite försenad. Hoppas han reagera lika bra på den som på H1N1 vaccinet! Får se hur mommo reagerar på sprutan, hon fick den i dag, eftersom hon är mycket hos Mio så ingår även hon i "riskgruppen".

Jag har gått och dragit på mig en jäkla förkylning så jag försöker hålla mig på avstånd från Mio, det är ju lätt!!! Skulle va hemskt om jag smittade honom, men det är ju svårt att skydda honom från allt. Tror ändå att hans mask skyddar honom ganska mycket, det blåser ju ut luft där hela tiden så det finns inte en chans för några baciller att flyga in!
Kvällen var trots förkylning rätt bra, bakade äppelpaj med Molly (fast hon åt nästan upp margarinet som vi skulle ha till smuldegen), sen kom mamma med fem flaskor vin/glögg som jag vunnit på vårt vinlotteri...jag som inte ens var med...och inte hade jag lämnat någon flaska heller...men ändå vann jag=)

Kan till slut bara tillägga att förvirringen i mitt huvud fortsätter...http://ERROR del 2, har i kväll tvättat en maskin tvätt innehållande Mio´s en svart body med VITA ringar, Mollys extranyaRÖDAbyxor som aldrig varit tvättade tidigare samt en grå stickad mössa. Resultat = en svart body med rosa ringar och resterande tvätt har fått päls! #!!=(&¤#"!#%&//((&%

Behöver nog sova nu!
Sänder kramar till min vän..

onsdag, november 04, 2009

Livet är allt annat än rättvist... Min bästa väns pappa gick bort i går, stor sorg och saknad och jag vet precis vad dom går igenom. För snart fyra år sedan förlorade vi vår pappa, han gick bort efter en kort tids sjukdom...hastigt och alldeles för tidigt.

Vad säger man, vad gör man?? Jag vet att inga ord i välden kan trösta, ingenting som kan göra allt bra igen, inget som man säger låter bra...man kan bara finnas där.

Man måste verkligen ta en dag i taget och ta vara på det man har, man har ingen aning om vad som väntar runt hörnet...

Vi sänder en tanke till familjen!

måndag, november 02, 2009

http://ERROR...

Där drog den helgen förbi, eller har det inte varit helg ännu...är det måndag i dag? I bland blir det kortslutning i hjärnkontoret och man har dålig koll på dagar, möten, dagistider osv. Dagarna har i alla fall varit bra dagar, förutom lördag då min bästa väns pappa fick en stroke...livet kan verkligen ta vändning. Vi sänder hela familjen en tanke och hoppas att allt går bra.

Mio är pigg och skrattar åt det mesta man gör just nu, lite vissel, baka baka liten kaka, cykla med benen..ja, han är ganska lättroad den lilla killen.

Som alla dagar har det varit fullt upp, bad, besök av Sussie, sen var det dax för sjukgymnastik och sen kom kompis Nicco. Kul och spännande dag tyckte tydligen Mio som dissade John Blund hela dagen med undantag för ynka 40 minuter, inte ens kvällsmaten i pappas famn fick honom att sova...och inte ens pappas godnattstund med pyjamas och pyssel...så i natt lär det bli en god natt med mycket sömn.

I dag fick Mio en matpump, sååå skönt!! I stället för att man manuellt förser Mio med mat via sonden så sköter pumpen jobbet...det ska ta ca en timma att ge all mat, men ibland när jag matar så kan det dra ut på tiden och lätt ta 1,5 timma, nu sköter det sig själv och man kan busa under tiden=)

Eventuellt ska vi byta ut något mål mat mot välling i stället, börjar man bli stor så krävs det mer mat i kistan. Dagens vikt: 5 950 kg=) Dock verkar han ha krympt en cm sen sist...? Men det får vi nog ta med en nypa salt eftersom det hänger på hur mycket man vågar sträcka ut kroppen när man mäter. Enligt doktor Margareta
så följer han kurvan bra!

Känns rätt bra just nu trots att dagarna går lite upp och ner, i bland forsar tråkiga tankar fram genom huvudet och då är det tur man har Molly...hon säger så bra, roliga och konstiga saker hela tiden, som i går när hon sträckte ut armarna och sa -Mamma, jag är ett geni!! Eller i kväll när hon lekte pirat och det helt otippat slank ur ett ord som förknippas med där han med horn i pannan bor...har aldrig hört henne säga så tidigare, när jag frågade vad hon sa så försvann hon som en avlöning upp på sitt rum, sen satte hon sig i trappan och sa att hon aldrig aldrig aldrig tänkte tala om vad hon sagt...
men jag hörde nog allt=) Lilla pruttunge!

Skepp O´hoj!