Då har läkarteamet varit här och vi har fått svar på röntgen, ser oförändrat ut och vänster lunga är fortfarande delvis ihopsjunken.
Nu fick vi veta att tanken på Mycoplasma bakterien inte är helt utesluten eftersom det inte alltid visar utslag på provet... så vi fortsätter med den antibiotikan fast nu även den intravenöst, tar bättre direkt i blodet.
Doktorn var inte alls oroad över CRP:t vilket är det som oroar mig mest, han var nästan säker på att det skulle vända i morgon...kan vi ju hoppas på!! För övrigt tyckte han ändå att läget var stabilt trots allt, vilket ju även det låter bra.
Blododlingen var negativ, urinprovet negativt, mycoplasma negativt...?!, öronen ser bra ut.
Jag kom att tänka på RS-virus...och ställde frågan till doktorn, han hade tydligen inte tänkt på det eftersom Mio inte visar sådana symptom, men han tyckte det var värt att testa. Man måste verkligen ligga på och tänka till på alla möjliga tänkbara lösningar...
Härnäst ska vi höja trycket ytterligare ett snäpp på Mios maskin för att efter det ta en ny blodgas och se om det gett något resultat. Detta för att försöka fylla ut lungan.
Som ni ser så är det mycket att tänka på, men vi känner oss lite piggare och starkare i dag tror jag...antibiotikan som jag fick i går var tunga grejer=) Känner mig nästan helt bra i luftrören! Om bara Mio börjar sova lite bättre på nätterna så ska det nog gå vägen.
Återkommer...
Kram till alla!!
4 kommentarer:
Ok, skönt med en uppdatering, ja, mycoplasmaodlingen är ju alltid knepig, tar så lång tid innan kroppen bildar antikroppar tyvärr. Så nu slår de väl på med bredast möjliga antibiotika mot allt tänkbart, lilla gubben!!! Inte undra på att magen pajar ihop! Kram o hoppas natten blir någorlunda iaf. Meta
Ola och Lotta och hela familjen! Vi tänker massor på er och skickar över de varmaste av kramar till er från oss! Kom snart hem!! Tina, Per och barnen.
Jag har för mig att det är så crp:t visar hur värdet var igår. Så förhoppningsvis kommer det gå neråt nu eftersom lill-knodd mår bättre :)! Håller tummarna att ni får sova bra inatt!
Kram!
Hej Lotta och hela familjen,
Jag har en liten aning om vad ni går igenom. Det känns nästan soim att läsa om mina egna upplevelser ibland när jag läser det du skriver. Mio har tur som har så engagerade föräldrar som er.
Som ni märker behöver föräldrarna dra ett stort och tungt lass själva. Inte bara som mamma och pappa utan även som någon form av samordnande överläkare?! Att komma till sjukhuset innebär inte att man kan luta sig tillbaka och lita på att övriga gör sitt. Nej, nej - så enkelt ska det tydligen inte vara.
Hur osm helst... jag vet att ni kommer att klara den här situationen galant. Jag känner mig helt trygg i det men jag hoppas det vänder snart så att ni kan få slappna av en kort stund.
Jag tänker på er non stop!
Kram Elin
Skicka en kommentar