Gick upp kl 05.00 och kärnade smör, efter det så bakade jag 10 limpor...en av varje sort. Sen städade jag hela huset och tvättade alla kläder samt lät dom torka ute på, för då doftar dom så gott. En timma senare var allt klart och skinande rent och det doftade nybakat bröd i hela huset, då väckte jag hela familjen och vi åt en lång frukost tillsammans=) Ääää neeej, det gjorde jag ju inte alls!! Klockan ringde 07.50 och jag släpade min stela kropp ner för trappan och lade mig bredvid Mio i hans säng och kollade på tv!
Skulle kunna skriva ett fult ord som beskriver min dag, men det ska jag låta bli...tänker på er med känsliga öron;)
Det är bara det att vissa människor är så låga i sina uttryck att man bara blir så matt, tråkiga påhopp om ditten och datten, som om man inte hade nog med allt som det är!? När man lever som vi gör med ett barn som behöver extra allt och mycket av det mesta så tar det mycket på ens energi, man blir trött och kan till och med periodvis bli lite deprimerad och om man då lägger till att man aldrig är bara familjen, utan att vi även alltid har en assistent som är här, (vilket vi givetvis uppskattar för utan assistent så får vi inte sova om nätterna) så hoppas man kanske på lite förståelse om att man inte alltid kan vara på topp!? Eller? säg till mig någon om jag är ute och cyklar eller plockar blåbär i hallonskogen!
Ska inte gå in mer på detta för då vet man aldrig vad som kan hända... Det är bara synd att människor kan vara så trångsynta och inte se hur mycket man ställer upp och hur mycket man kämpar för att få allt att gå runt, hur mycket man bryr sig och försöker, trots att man har upp över öronen själv...det skulle i alla fall inte jag kalla för att man bara tänker på sig själv!
Men om det inte vore struligt nog så har dagens besked gjort det än mer struligt, varför kan inget bara gå lätt och smidigt?! Det är inte så lätt att få allt att gå ihop, man får dåligt samvete för allt...jag försöker göra allt jag kan och orkar för att Mio ska få göra så mycket som möjligt samt så många varierande saker det går om dagarna, men det blir svårare och svårare ju större han blir. Han vill vara sysselsatt hela tiden och man märker att han blir frustrerad över att han inte kan förflytta sig själv, men det är bara vad jag tror...men när han ser alla barn på dagis som går/springer omkring så blir han alltid först uppspelt som sen övergår till gnäll...
Då blir man såklart lite ledsen när man tänker på att det kanske är det han blir lite gnällig över)= Så det är därför man försöker med allt för att ständigt hålla honom sysselsatt med något, att bara ligga i vagnen när vi är ute och pysslar i trädgården är lite lika tillfredsställande som när han var mindre, det är ju nu i Mios ålder som man är som mest nyfiken och har extra mycket spring i benen! Så vad gör man? Att Mio ska börja på dagis är ju helt klart, så det får vi börja planera för. Det finns ju en gräns för hur mycket man orkar hålla på också, en tvååring som kan springa omkring sysselsätter sig därmed på egen hand, medan man med Mio måste vara hans ben och försöka hitta på roliga saker som han kan göra.
Kommer att bli lättare när sommaren kommer på riktigt och vi får in någon riktigt guldkorn till assistent (inte att förglömma att vi redan i dag har två guldkorn till assistenter samt en som är mammaledig=) som kan vara här någon dag i veckan och baaaaara leka med Mio, för om jag ska vara ärlig så orkar jag inte leka varje dag...och jag tror inte (trots att Mio är väldens mammigaste just nu=) Mio tycker det är så kul att leka med mig hela tiden heller...
Jag ser andra barn med särskilda behov samt läser bloggar som handlar om barn med särskilda behov och då kommer mitt jävla dåliga samvete IGEN!! Vad gör jag för fel? Borde jag göra så här? Borde jag göra ännu mer? Ska jag kolla runt på massa sidor för handikappade barn och själv hitta massa hjälpmedel som kanske är jättebra för Mio?? Jag VET inte vad jag ska göra!! Mio har ett ståskal som han borde vara uppe i minst en gång om dagen...men jag kan ärligt säga att det händer inte så ofta att han är i det ståskalet, och det är för att jag inte orkar hålla på med det varje dag samt att vi oftast väljer att göra något annat, är det kanske fel? Kommer Mio att bli ännu krokigare i sin rygg om han inte är i det är osköna (enligt Mio) skalet varje dag??
Som ni kan läsa så är jag lite lätt frustrerad över det mesta, assistenter slutar till höger och vänster, dock pga helt naturliga skäl så som graviditeter, flytt mm...men visst kan man kalla det för oflyt!
Nu är det snart sommar och med endast två assistenter så kan man inte göra några större utsvävningar... Vi vill ha FLYT nu, så vi ber lite grann till gud och Jesus också för den delen (han måste väl ändå också ha något att säga till om!?;) nu när vi ändå är där, för att dom intervjuer som är inbokade kommer att gå strålande bra och att dom älskar oss och vi dom=) För den annonsen som vi lade ut på Platsbanken gjorde susen och har resulterat i ett gäng ansökningar=)
Nu ska jag skriva om lite roliga saker, andra bra saker som kan underlätta och göra dagarna lite bättre/roligare:
1. Poolen packas upp och vi inväntar en stor markis som ska placeras utanför Mios rum, han har rum med utgång till uteplatsen på husets baksida, så där blir det "pool område"=) Perfekt att kunna bada hemma med barnen eftersom vi kanske inte kan åka till stranden precis den dag Mollan vill, så då kan hon bada hemma när som!
2. Gungställning ska införskaffas, Molly älskar att gunga och Mio har precis upptäckt hur skoj det är med gungor, så det blir nog sucsé!!
3. Kanske ingen kul grej för ungarna, men en bra grej är att vi beställt solskydd till alla sovrumsfönster i huset samt lamellgardiner till det yberstora fönstret uppe. Solskydden jag pratar om är en plissé gardin som sitter i en ram runt fönstret, en vit/mörkläggande historia som man bara drar ner och då blir det mörkt, svalt och natt för dom små som tror klockan är dag bara för det är ljust ute=) Och bor man då i ett hus byggt av betongblock som inte gör annat än samlar på sig värme + att solen gassar här från morgon till kväll så är denna lösning en gudagåva...eller gåva och gåva, jag skattade inte direkt när jag såg fakturan!!!! Men jag läääängtar tills alla dessa prylar är på plats, då kommer man att sova gott och svalt=)
4. Funderar även på en sandlåda, såg en smart lösning där man sågat ur ett hål i trädäcket och lagt plast under och sen fyllt på med sand, perfekt tyckte jag...ääääh, nej sa han som tror han är mannen i huset, men jag ska nog få min vilja igenom...brukar funka;)
5. Punkt fem är helt fri för den som har någon mer bra idé för att göra Mios dagar ännu roligare, och Mollys också för den delen!
Nu MÅSTE jag sova för jag ska gå med Molly till dagis innan assistenten går hem, vanligtvis är det Ola som följer till dagis, men Ola har annat för sig i morgon bitti...han ska köra upp för motorcykelkort!=) Good Luck honey!!
Kram Lotta
6 kommentarer:
Finns det inget härligt dagis som Mio kan få en plats på. Även Gotland måste väl ha en fungerande särskola? Det skulle vara en höjdare för er alla. Mio skulle få lite omväxling och mycket input. Personalen skulle orka göra allt de måsten ni inte orkar och de skulle dessutom ha arbetskamrater till skillnad från assistenterna hemma hos er. Det fina är också att ni med en dagisplats får möjligheten att vara hemma i huset och skrota utan att assistenter är där. Det är härligt kan jag lova!
Älskade familjen Pettersson/Bröms. Ni gör nog allt vad ni kan o mer därtill för era små. Mio o Molly har helt fantastiska föräldrar. Kram från fasta
Ni e sååå starka och Lotta, det är bara du som kan veta vad som e bäst för dian barn och ibland blir man trött och matt i lacken, men man är bara människa tjejen!
Kram på dej
""Liten"
Man måste få tillåta sig själv att va deppig ibland tror det är just det som ger en lite mer ny energi framöver. (I alla fall för mig). Ingenting att gå runt och ha dåligt samvete för. Helt naturligt. Dem som inte tror dig kan ju själva testa på att vara beroende av andra människor i en vecka och samtidigt känna på hur det är att aldrig få vara själva. Bara vara en helt egen liten familj.
Är helt helt övertygad om att du och Ola är världens bästa föräldrar till era små liv. De skulle aldrig vilja ha andra föräldrar om de fick välja.
Ni känner både Mio och Molly bäst och ni vet vad som är bäst för dem ingen annan!!!
Stor och varm styrke kram till er alla.
Kram Sofia
Jag är inte riktigt på det klara med hur mycket som Mio kan göra. Hur mycket kan han exempelvis sitta upp (med stöd eller utan) och hur mycket kan han använda sina händer eller armar?
Kan han röra sig något litet så kan ju dator vara på tiden, det finns flera enkla spel som jag kan tipsa om. Och film, är han intresserad av film? Min stora började med dator tidigt och han är även mycket intresserad av film.
Jag såg i byggvaruhuset att de hade en slags balja, någon meter i diameter, lite drygt, som man kunde fylla med antingen sand eller vatten. Det kanske inte är så dumt om man vill ha lite sand i trädgården men inte binda upp sig med en sandlåda?
Min stora fick förresten sin elrullstol när han fyllde 2 år, är det aktuellt för Mio med elrullstol?
Jag har valt bort en massa saker som andra säger är viktiga och som jag ska göra för min M. Böja, bända, stretcha, fixa, stimulera, massera. Jag har valt ut dem som jag tror på, de som gör som mest skillnad för honom, och så struntar jag i resten och det utan dåligt samvete. Jag skulle gå under av dåligt samvete annars. Vi har fokuserat på att stå dagligen, ha korsetten på, sitta rakt, sova med andningsmaskin och ortoserna på armarna och händerna om natten. Det går rätt bra, det är görbart.
Skicka en kommentar